Puss på dig! Mycket gos blir det - i alla fall om mamma Ida får bestämma.
Persiennerna i lägenheten är neddragna. I ettan i Skäggetorp har Ida Abubreika Tärning och snart fem månader gamla Elias skapat sig en egen liten fristad – eller isolering, om man så vill. Hon och han mot världen.
– Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade hoppats på att få hjälp från min man också, det är rätt tungt att sköta en bebis helt själv, säger hon.
Lägenheten är ett LSS-boende, vilket innebär att Ida ibland får hjälp för att klara sin vardag. Som 14-åring omhändertogs hon av socialtjänst och de senaste sex åren har inneburit många flyttar till följd av psykiska besvär, missbruk och det hon själv kallar för "dåligt umgänge". Men nu mår hon bra, säger hon.
När Ida och hennes make Amer väntade barn, började de drömma om en egen lägenhet och nystart. Men Amer, som bott i Sverige i sex år, har fått ett utvisningsbeslut till hemlandet Palestina och väntar på att det ska verkställas.
– Han får inte bo i lägenheten eftersom det är ett LSS-boende, så därför bor han tillfälligt hos sin bror i Eksjö. Vi skulle inte kunna leva bara på min föräldrapenning om han bodde här heller. I nuläget är det inte möjligt för oss att flytta till en egen lägenhet, förklarar Ida.
Att bli mamma första gången är omtumlande för många. Att vara gravid och föda barn under en pandemi är inte heller en helt okomplicerad sak.
– När jag var gravid träffade vi bara mormor och morfar en gång utomhus. Det var tråkigt, för det är ju en så stor händelse i livet som man vill dela med nära och kära. Farmor och farfar träffade vi inte alls då farfar var sjuk i cancer och vi träffade knappt pappa heller eftersom de bor ihop.
"På mornarna brukar vi mest ligga och slöa, sen leker vi och tränar på att krypa", säger mamma Ida. Fem månader gamla Elias älskar att leka tittut med snuttefilten.
När det blev dags för Ida att föda i slutet av juli, låg maken Amer inlagd på US för njursten och var nära att missa hela förlossningen.
– När jag började krysta blev jag arg för att han inte var där, men de skjutsade ner honom i rullstol i sista stund. Tur val väl det, annars hade jag dumpat honom – så arg var jag, berättar Ida och skrattar åt dramatiken.
– Man tänker ju inte riktigt klart när man föder.
Restriktionerna för att minska smittspridning av covid -19 innebar att endast en anhörig till en födande kvinna fick närvara vid förlossning och på BB. Men på grund av omständigheterna fick de dispens och Ida fick ha sin mamma hos sig också.
Hon avbryter sin berättelse. Elias börjar bli hungrig.
– Han är ganska envis och vill att man ska stå upp och ge mat, säger hon och börjar gå fram och tillbaka i lägenheten.
– Jag känner mig så fast ibland, jag kan ju inte lägga bort honom för att jag ammar. På natten vaknar han varannan timme ungefär.
Det tog några veckor innan Ida kände sig bekväm i sin nya roll och började leta sig ut. Smittspridningen har gjort att hennes mormor och morfar inte kunnat träffa Elias än och för en vecka sen fick hennes farfar somna in.
– Pandemin gjorde att vi inte sågs sista året, det känns verkligen jättetråkigt.
På kylskåpet sitter bilder på Elias pappa Amer. Han flyttade från Linköping när Elias var en månad gammal, men familjen pratar ofta via videosamtal.
Just nu har Ida svårt att se hur framtiden kommer att bli. De har på nytt ansökt om uppehållstillstånd genom familjeanknytning och hoppas alla tre snart ska kunna leva tillsammans.
Vad såg du framför dig innan du fick barn?
– Jag tänkte att det skulle bli ganska mycket tid hemma, men tillsammans med min man. Vi skulle åka runt och hälsa på släkt och visa upp vårt barn, kanske gå på babysim. Jag kan ju gå ut på promenader, men det är fortfarande ensamt.