Redan i porten och trapphuset möts besökare av ståtligheten och den imponerande takhöjden och tankarna går tillbaka till senare delen av 1800-talet. Huset med den gulbeiga putsade fasaden, smyckad med kolonner och pilastrar, byggdes av byggmästaren J A Johansson och stod färdigt 1886.
Hur såg det ut här då? Vilka var människorna som öppnade den vackra grågröna, påkostade dörren och gick uppför trapporna? Stadsfullmäktiges ordförande, överste C G Ahnström lär ha bott i huset, liksom generalmajoren Fritz Lovén. Hur kände de när de kom hem efter en arbetsdag, lade hatten på hyllan och slog sig ner med en cigarr?
Det får vi förstås inte veta, men det är lätt att tro att de känner på samma sätt som vi när vi välkomnas in i den gigantiska lägenheten på andra våningen där Göran och Britt-Marie Rydman bor.
Wow! Det är känslan.
De stora, luftiga rummen ligger i fil och har höga, djupa fönster med utsikt mot Järnvägsparken nedanför.
Här röks inte längre cigarr, men att luta sig tillbaka i en fåtölj och njuta av ovanligt vackra kakelugnar i varje rum – det går lika fint nu som då förstås.
I Görans och Britt-Maries våning har kakelugnarna nämligen bevarats. Liksom vedspisen i köket. Och den imponerande stuckaturen i taken.
Kakelugnen i matsalen är detaljrikt smyckad med gröna blad och gammelrosa blommor och prydd med en stor spegel på själva överdelen. Just att sätta speglar på kakelugnar var vanligt i slutet av 1800-talet.
Här kan man sitta i matsalsgruppen, signerad Carl Malmsten, och kasta ett öga i spegeln då och då under middagen för att se så att frisyren ligger rätt ...
Matsalen ligger intill ett stort rum som Göran och Britt-Marie använder som gästrum och arbetsrum. Här är kakelugnen prydd med blommor och blad i ljust blått och med detaljer i guldfärg.
Innerväggarna i lägenheten är mellan 50 och 65 centimeter tjocka och rummen skiljs åt av vackra vita dubbeldörrar.
Minns ni när ni kom hit första gången?– Ja, vi skulle ju ha en lägenhet med balkong i ett hus där det fanns hiss, det hade vi bestämt, säger Göran. Men när vi såg den här lägenheten kunde vi bara inte motstå den. Det var 1997 så nu har vi bott i precis 20 år.
– Jag var lite fundersam över om vi skulle passa in här med våra möbler från vårt hus i Hjulsbro, fortsätter Britt-Marie. Men det fungerade fint. Vi ärvde några kristallkronor i samband med att vi flyttade och de gör sig ju i den här miljön.
Väggarna går i ljust beige och Göran och Britt-Marie har inrett med milda rosa och ljust aprikos toner i klassisk stil.
Britt-Marie visar in i nästa rum som baraär knappt tio kvadratmeter stort och därmed känns litet i jämförelse med de stora salarna.
– Det här använder vi som tv-rum och jag skulle tro att det fungerade som herrarnas rökrum förr i tiden, säger hon.
Nästföljande rum är salongen där kakelugnen slår rekord. På själva hyllan slingrar en roskvist med gröna blad och rosa blommor.
– Den är lite sliten så det syns att den är väl använd. Det känns trevligt, säger Britt-Marie.
– Man får inte elda i kakelugnarna, men vi brukar ställa in levande ljus i luckan, säger Göran.
Hunden Morris höjer lite på ett ögonbryn när vi passerar. Han är en 2-årig Cavapoo, det vill säga en korsning mellan pudel och Cavalier King Charles Spaniel, och få av hans fyrbenta vänner har nog så fina platser att ta igen sig på som han. I två av de höga djupa fönstren har han egen fäll. Där ligger han och håller koll på vad som försiggår i parken nedanför och låter sig bara störas måttligt av fotografens blixtar.
Britt-Marie dukar fram kaffe och hembakad sockerkaka i köket. Just köket renoverades för sju år sedan och Britt-Marie och Göran valde vit inredning med spegeldörrar till en ljusgrå tapet med stjärnor.
I 20 år har de alltså bott i den ståtliga våningen, men till hösten ska de faktiskt flytta. Nya lägenheten ligger också centralt, men har hiss och inte bara en utan två balkonger.
– Det kommer att bli svårt att flytta och det lär kännas sorgligt, men samtidigt ska det bli spännande att börja något nytt, säger Britt-Marie.
Ja, för nog har barnbarnet Medina, 12 år, rätt när hon hävdar att mormor och morfar bor i den finaste lägenheten i hela Linköping.
Göran skrattar.
– Jo visst, men hon har ju inte sett alla!