Vid 13.00 på fredagen skulle gymnasieskolorna vara på plats vid Linköpings sporthall. Det var de inte. Dörrvakterna såg lite oroliga ut när det fortfarande var tunt med ungdomar utanför entrén. Men sedan hördes ett muller längs Snickaregatan, där kom eleverna från Berzan med en oerhört taggad stämning.
Faddrarna, som gick sista året på gymnasiet, var iklädda overaller som man ofta förknippar med universitetsnollor. Men dessa overallbeklädda elever var nog snäppet mer taggade än den äldre varianten som stryker runt i staden. Många ramsor var riktade mot ärkerivalen, Katedralskolan, som inte anlände på sin utsatta tid.
– Vi är bäst. Fint folk kommer alltid sent, säger Alva Helber, när katedralskolans kämpar äntligen anlände.
Väl inne i sporthallen kokade läktarna av de 1800 hejande eleverna. De tävlande stod på sporthallsgolvet och såg lite tagna ut av uppståndelsen.
När speakern hälsade alla välkomna berättade hon att dagen var till för att bygga upp relationen mellan skolorna. De kanske inte enades, men i rivaliteten skapades i alla fall en härlig känsla inom de olika läroverken.