Vår stad
Efter 20 års diskussioner fastställdes i slutet av 1860-talet finansieringen av Södra stambanan mellan Norrköping och Linköping. Sommaren 1870 vandrade kapten Hugo Nathorst, en erfaren järnvägsbyggare, och ingenjör Oskar Zander med biträden och mätutrustningar på fälten norr och öster om Linköping. Deras uppgift var att ta fram förslag såväl på stambanans sträckning förbi staden som på järnvägsstationens placering.
Öppenhet kan knappast sägas ha kännetecknat arbetet. Corren bevakade emellertid noga hur herrarna rörde sig och var de satte ned sina pinnar. Tidningens slutsats var att stationshuset eventuellt skulle placeras vid Nykvarn strax söder om den nutida Norra länken, det vill säga en bra bit norr om den då befintliga stadsbebyggelsen.
Senhösten 1870 presenterade Nathorst sina tankar. Hans huvudförslag, som var det billigaste, var att låta järnvägen korsa Stångån vid dess smalaste ställe, det vill säga vid Nykvarn. Nathorst föreslog också att stationen skulle ligga öster om Stångån.
I en kritisk artikel sågade Correns C F Ridderstad huvudförslaget och betonade att stationens placering utanför staden skulle minska stambanans betydelse. De kortsiktiga ekonomiska vinsterna skulle långsiktigt gå förlorade.
Stadsfullmäktige förordade kraftfullt den av Nathorst presenterade alternativa dragningen, vilket innebar att järnvägen skulle korsa Stångån på ett av åns bredaste ställen. Staden betonade också vikten av att stationen skulle ligga på den västra sidan om ån och nära såväl stadsbebyggelsen som det som det som då kallades för nya hamnen. Det läget skulle, menade stadsfullmäktige, göra ombytet mellan tåg- och båttrafiken på Göta och Kinda kanal smidigt.
För att driva igenom sin vilja ställde staden område för bangård och stationshus till järnvägsstyrelsens förfogande. Staden utlovade dessutom att bekosta och underhålla de gator som behövdes anläggas mellan staden och järnvägsstationen.
Linköpingsbornas kamp var framgångsrik, den sydligare sträckningen genomfördes och stationen placerades stadsnära väster om Stångån. Corren menade att stadens kloka ekonomiska satsningar varit avgörande.
Den 15 oktober 1872 invigdes järnvägen mellan de östgötska metropolerna. Dagen därpå öppnades järnvägen för allmän trafik.
Tack Järnvägsmuseet, Gävle.