14-åringen om mardrömsnatten: "Jag kunde inte andas"

Ett stort antal tonåringar satt vid ett daghem i Ljungsbro, när 34-åringen kom fram till dem.
– Han kom verkligen från ingenstans, säger 14-åringen, som senare blev frihetsberövad och misshandlad av 34-åringen.

Foto: Jeppe Gustafsson

Linköping2014-02-12 21:06

Flera av ungdomarna hade tidigare haft kontakt med 34-åringen och han uppträdde till en början som en ”schyst snubbe".

– Man kände sig inte hotad eller någonting då, säger 14-åringen i förhör med polisen, och uppger att han själv hade träffat 34-åringen ett antal gånger tidigare.

Ungdomarna insåg att 34-åringen var påverkad av något. Han vinglade och kunde inte prata ordentligt. Hans temperament pendlade från lugnt till aggressivt.

Plötsligt började 34-åringen prata om att han var efterlyst för mord. Ungdomarna började kort därefter skingra sig och 34-åringen följde då med några av dem.

En allt starkare känsla av otrygghet började genast sprida sig, när 34-åringen tog en mobiltelefon från en av ungdomarna och vägrade att lämna tillbaka den.

– Jag kände ju det direkt, han kommer att göra något emot oss, säger 14-åringen.

Han och en annan pojke följer med 34-åringen och denne blir mer och mer hotfull. Han tvingar också pojkarna att stänga av sina mobiltelefoner.

14-åringen har för polisen detaljerat berättat hur 34-åringen hindrar dem från att gå hem. Det gör 34-åringen genom att använda fysiskt våld samtidigt som han skrattar åt dem.

34-åringen hotade bland annat att döda pojkarna med en sten. Och på det sättet tvingade han dem vidare in i en fastighet i Ljungsbro. På ett träbord utanför huset fanns ett rör och silvertejp.

Pojkarna fick först händerna fasttejpade och sedan fick de tejp runt hela ansiktena, så att de nästan inte kunde andas. 34-åringen tog sig sedan in i fastighetens källare och tvingade med sig pojkarna. Där inne insåg han att de som bor i huset hade uppmärksammat vad som pågick.

Det hela slutade med att 34-åringen misshandlade två av personerna i huset och tog med sig den ena pojken ut därifrån. 14-åringen, som stannade kvar i källaren, fick sedan hjälp med att bli av med tejpen.

– Jag hade ju inte fått någon luft överhuvudtaget. Jag var ju helt torr i hela munnen. Jag kunde ju inte ens prata, säger 14-åringen i förhör.

Han berättar också att han hade svårt att förstå att det som hände då, verkligen hände och inte var en film.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om