13-åringen fick drömjobbet

Det var tre veckor sedan. Nu har skolan börjat.

– Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Jag vill helst bara göra det här. Men det är ju förstås bra att gå i skolan och lära sig saker, säger Johannes Ahlström

Johannes Ahlström började att göra egna dataspel i nioårsåldern. Det tycker han nästan är roligare än att spela. Det var när han upptäckte ett programmeringsverktyget Scratch som spelmakeriet tog fart.

– Jag har lärt mig allt själv hela tiden. Jag bygger allt i mina egna spel. Gör en story, ritar och programmerar. Jag trodde att alla som bygger spel gör så. Det är först på sistone som jag har insett att ett spel oftast görs av flera personer, som är bra på olika saker. Det finns de som bara gör dataspelsmusik eller bara programmerar! Det är bra. För jag gillar egentligen inte att programmera, säger han.

Det är inget som märks för en lekman. Johannes Ahlström programmerar en del, men ägnar sig också åt att hitta olika smarta vägar runt det momentet. Som matematik:

– Pythagoras sats är min goto (utväg) när jag fastnar. Den är väldigt användbar när man behöver något klotformat, eller när man ska definiera exakt vilken kloss man är på i pixelleringen. Nästan över allt behövs den, faktiskt.

Johannes Ahlström vill komma åt det där klassiska dataspelsutseedet där bilderna är uppbyggda av fyrkantiga pixlar. Han har ritat allt från solnedgångar och träd, till olika monster och hjältefigurer. Oftast utformar han dem i ett spritesheets-format så att bilderna rör sig på ett typiskt sätt. Det var några sådana bilder, bland annat en orch (ett väsen som finns i Sagan om ringen), som han skickade till danska spelstudion Ablaze som gör Gift of Parthax.

– Jag tyckte väldigt mycket om den spelidén, som bygger på trollkarlars kamp mot monster. Ablaze ville bygga om spelet i ett annat programmeringsverktyg och att jag skulle hjälpa dem med grafiken och att rita figurer. Så nu har jag en lång lista på figurer som jag ska göra. Det tar flera timmar om dagen!

På studion var det ingen som brydde sig om hans ålder. Ganska självklart, tycker Johannes:

– Viktigast är väl vad man kan visa upp. Jag tror inte ens att de vet hur gammal jag är, säger han.

På kort tid har han nu behövt tänka över frågor som ersättning och liknande som rör hans jobb med grafiken.

– Det är inte klart ännu. Jag tycker ju mest att det är roligt. Men de ville första att jag skulle få betalt per figur. Nu har jag ju gjort ganska många figurer. Så nu diskuterar vi om jag ska få en procentsats i stället.

Dessutom har han startat en egen spelstudio, Polygnu Studios (med en pixlad gnu i loggan!). Och en egen hemsida, Polygnu.com, där man också kan hitta hans profil på programmeringsverktyget Scratch.

Han sitter hemma och jobbar, eller på East Sweden game i Ebbepark där hans pappa jobbar. Där han nu har ett helt eget medlemskap och sitter med andra betydligt äldre spelutvecklare. Väldigt mycket av Johannes Ahlströms liv rör sig runt spelutveckling och pixellering. Och så har det varit ganska länge. Han berättar att han inte känner så många jämnåriga i Linköping som gör som han.

– Men jag känner mig inte ensam. Nu pratar jag med killarna i Ablaze-studion och om jag har några frågor om hur man ritar något så finns det andra som jag diskuterar med på nätet.

Ända sedan fem–sexårsåldern har han spelat Minecraft. Men sedan han började konstruera spel själv för cirka fyra år sedan så spelar han allt mindre. Och efter insikten om att han inte behöver göra allt själv, har han letat efter en likasinnad programmerare.

– Jag har väldigt många spelidéer, några som jag tror är rikitigt bra. Men det är inte så vanligt att en artist (ritare) letar efter en programmerare. Det finns någon konstig rangordning där det kanske anses lite bättre att programmera, säger Johannes Ahlström.

Och så var det det där med skolan. Att bygga spel hela dagarna på sommarlovet går ju an.

.– Äsch, det är nog ingen fara. Jag har ritat så mycket till spelet nu att jag ligger långt i förväg!