Det doftar fantastiskt från köket på förskolan. Nemat El-Bechlaoui står i färd med att dra ut rullvagnen med mellanmål. På vagnen tronar ett stort fat med äppelmuffins – på förskolans egna äpplen – direkt från ugnen.
Fröken Floras förskola är som vilken förskola som helst, här finns utbildade förskollärare och här finns barnskötare. Men förskolan har också ett medvetet integrationstänk och har för vana att anställa kvinnor på med annan bakgrund än den svenska.
– Det finns ju många sorters människor, och det är bra för barnen att möta personer från andra kulturer och länder, säger Malin Wistmarker.
Hjälp med att hitta rätt personer har de fått från Linköpings kommun, något de är glada för. Särskilt eftersom de kvinnor de fått till sin verksamhet på ett eller annat har känts som "handplockade", från Team utreda på kommunen, för att passa Fröken floras verksamhet.
När man pratar kulturkrock brukar det i regel bara fokuseras på den enskilde individens bakgrund och kultur, men att hela förskolan har sin egen kultur som det kan ta tid att vänja sig vid, det tänker vi inte på konstaterar Malin Wistmarker, chef för förskolan.
Inom deras förskola arbetar personalen med lärande i kombination med omsorg och trygghet. Att exempelvis förstå att man inte alltid gör barnet en tjänst om man gör allt åt barnet, kan vara en ny erfarenhet för många av de kvinnor som kommer till förskolan som praktikanter.
– Som mamma åt egna barn gör man kanske mycket mer och det blir så självklart att man fortsätter här av bara farten, säger Malin.
De flesta kvinnor som kommit till Fröken flora från Team utreda är i 40-årsåldern. Många har aldrig arbetat utanför det egna hemmet. Men gemensamt för alla, säger Marie Lindberg som är förskolans administrativa chef, är att de har en mycket hög arbetsmoral.
– De har verkligen varit intresserade, de vill lära sig och de vill ha ett jobb och tjäna egna pengar.
Anställningsformerna har varit lite olika. Ibland har det rört sig om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där del av lön betalats av arbetsförmedlingen, i andra fall har förskolan betalat ut vanlig lön.
– Sett i backspegeln så har vår förskola fungerat lite som plantskola för många duktiga kvinnor. De har jobbat här och blivit attraktiva på arbetsmarknaden, säger Malin Wistmarker.
Att några kvinnor burit huvudduk och i något fall också abaya – den hellånga kappan – har aldrig varit ett problem.
– Om barnen frågar berättar de om varför de har den och sedan är det inget konstigt. Barn är de första att acceptera, säger Malin Wistmarker.
Att ta emot, handleda och utbilda praktikanter som sedan ska arbeta självständigt kräver förstås en hel del av de som arbetar på förskolan. Det måste finnas tid och det måste finnas intresse från personalen om det ska fungera.
– Allt måste vara lugnt här. Vi kollar alltid med vår personal hur det ser ut i barngrupperna innan vi tar in en praktikant. Säger personalen nej, så avvaktar vi. Det måste vara stabilt.
I två år har Nemat El-Bechlaou jobbat här och hon har inga planer på att byta förskola. Hon har bott många år i Sverige, men jobbade länge i hemmet. De sista åren som hemmafru skötte hon sin sjuke man. Men efter hans död ville hon ut och jobba och sökte lite jobb. Fick hjälp av Team utreda och så hamnade hon i Linghem. Något hon inte ångrar. Hon jobbar heltid och delar sin arbetstid mellan arbete i barngrupp på förmiddagen och eftermiddagen arbetar hon i köket.
– Här blir jag kvar tills jag går i pension om några år, säger hon.
