Han och Anna Maria Karlsson har fått följa med undersköterskan Susanna Liljesson på en promenad till apoteket och båda njuter.
På vårdboendet i Linghem där båda bor får de gamla komma ut varje dag på promenad, om de vill.
- Det går med lite planering, tycker Susanna Liljesson. Personalen lägger sina scheman själva och ser till att gå omlott någon timme på eftermiddagen när kvällspasset byter av morgonpasset. Då om inte annat hinner man gå ut en sväng.
Verksamhetschefen Solveig Löfroth lyfter också fram det volontärprogram som grannskapshuset i Linghem tagit initiativ till och som i ett huj ökade antalet frivilliginsatser med över hundra procent.
Frivilliga ser nu till att hålla "liv i huset" genom gympapass, bingo, underhållning med mera. De hjälper också till att gå ut och gå med de gamla.
- Jag känner inte igen mig i debatten om brister i äldreomsorgen, säger Solveig Löfroth.
Gunnar Andersson och Anna Maria Karlsson tillhör dem som alltid tackar ja till en promenad. Långtifrån alla boende vill gå ut, de är "livrädda" för frisk luft som Susanna Liljesson uttrycker det även många till slut låter sig övertalas att följa med.
Gunnar Andersson är först ovillig till att bli fotograferad för Corren.
- Jag blir så dan på kort, säger han. Men när fotografen Ola Axman lovat att bara ta med riktigt bra kort i tidningen, låter han sig övertalas och verkar riktigt road av uppmärksamheten.
- Jag kommer aldrig ut, säger Gunnar plötsligt där vi går i sakta mak. Ja, vi går och Gunnar sitter i sin rullstol.
- Jag har inte varit ute på ett år, fortsätter han.
- Det har du visst Gunnar, vi var ute senast i går, svarar Susanne.
- Ja, det var vi, håller Anna Maria med om i ett sällsynt ögonblick av klarhet.
En mycket liten baby får all hennes uppmärksamhet när vi kommer in på apoteket. En så liten människa och så söt säger Anna Maria som tycker det är svårt att förstå att alla varit så små en gång.
Väl tillbaka igen vill hon gå och lägga sig och vila på sitt rum innan lunchen då det ska serveras fläskpannkaka. Gunnar vill också vänta i sitt rum, men i rullstolen. Stolt förevisar han det rymliga rummet med balkong.
I köket har redan Britta Setterdahl och Dagmar Karlsson tagit plats vid bordet. Britta var på akuten halva natten till fredagen, men skickades hem trots att hon brutit ben i båda axlarna efter att ha trillat. Nu vilar ena armen i en mitella som är bunden runt halsen. Britta försäkrar att hon inte har ont. Hon ler oavbrutet med ett blitt leende och säger flera gånger till Correns reporter:
- Här trivs man. Vi kan inte ha det bättre. Personalen är bra. Allt är bra.