De jobbar och utbildar sig - men efter sju år i Sverige ska de utvisas

I ett rött litet torp utanför Linghem bor en familj från Azerbajdzjan. Där har de bott i tre år och trivs bra i den enkla stugan. Zarrabi Karimov och hans hustru Sulhijja Karimova har nära till jobbet, båda jobbar på Skäggestad gård.

- Vi bodde i en by i Azerbajdzjan och uppskattar att bo så här, lugnt och tyst och långt från stadens buller, säger Zarrabi.

Sonen Azad har just tagit studenten efter att ha avslutat elprogrammet på Ljungstedtska skolan. Storebror Rustam har läst tekniskt basår på högskolan i Jönköping med sikte på att utbilda sig till ingenjör.

- Men tyvärr kan jag inte plugga vidare. Det har kommit nya regler som säger att jag måste betala för min utbildning eftersom jag inte har uppehållstillstånd. Var ska jag få 390 000 kronor i från? Jag får ju inte ta lån?

Rustam berättar om sin stora besvikelse på prickfri svenska. Precis som sin bror har han tillbringat hela sin tonårstid i Sverige.

Familjen flydde till Sverige 2004 eftersom pappan är medlem i ett regimkritiskt parti och kände sig alltmer hotad av den omvittnat brutala polisen i Azerbajdzjan. De fick avslag på sin asylansökan 2006 och skulle utvisas. Då gömde de sig under en och en halv månad för att slippa utvisning.

Utvisningen genomfördes aldrig och sedan började en fyra år lång period då familjen betraktades som asylsökande, men ingenting hände med deras ärende.

- Vi har varit helt öppna mot Migrationsverket och besökt dem var tredje månad. De har hela tiden vetat var vi bor, berättar Rustam.

Under tiden byggde de sig ett liv i Linghem, lärde sig svenska, skaffade jobb, utbildade sig. Pappa Zarrabi som var lastbilschaufför i Azerbajdzjan fick jobb som tekniskt ansvarig på Skäggstad gård. Mamma Sulhijja är djurskötare på samma gård. Hoppet om en framtid i Sverige växte.

2010 uppmanades de att åka till Migrationsverkets huvudkontor i Solna för att fråga varför ingenting hände. Då väcktes deras ärende på nytt och för en månad sedan kom svaret: Avslag. Utvisning.

- Det kom som en chock för oss. Vi har ju bott här i sju år och arbetat hårt för att så snart som möjligt bli en tillgång för Sverige, säger Rustam.

Är det rimligt att utvisa Zarrabi, Sulhijja, Rustam och Azad till Azerbajdzjan efter sju år i Sverige? Migrationsverket tycker det, de hävdar att hotet mot familjen inte är jättestort, att det inte finns ömmande skäl för att låta barnen stanna i Sverige, och att familjen agerat fel som gömde sig undan utvisning 2006.

Zarrabi Karimov tycker av lättbegripliga skäl annorlunda.

- Jag har varit aktiv som regimkritiker även efter att jag kom till Sverige, vilket Azerbajdzjans regim mycket väl vet om. Det bästa som väntar mig i Azerbajdzjan är ett långt fängelsestraff.

Men mest oroar han sig för sina söner.

- De är på god väg att utbilda sig och få arbete här i Sverige. Här har de en framtid, en chans att bli en del av ett bra samhälle. I Azerbajdzjan har de inga betyg från landets skolor, och de kan få problem eftersom de är söner till en regimkritiker.

En som också är kritisk till att Zarrabi och hans familj inte får stanna är Ola Karlsson, ägare till Skäggestad gård.

- Zarrabi och Sulhijja har varit anställda hos mig sedan 2007. De är anställda med kollektivavtal, får samma lön som alla andra och betalar skatt i god ordning. De är jätteduktiga och trevliga, viktiga anställda på gården helt enkelt.

- Det är jättekonstigt att människor som visar att de vill och kan jobba inte får stanna i Sverige. Jag har skrivit en massa papper till Migrationsverket för att hjälpa dem att få uppehållstillstånd, men det tjänar tydligen ingenting till, säger Ola Karlsson.

Förra veckan åkte ett 40-tal personer från Linköping till Solna för att delta i en demonstration utanför Migrationsverket. Det var människor som lärt känna Zarrabi, Sulhijja, Rustam och Azad under åren de bott i Linghem, och som är upprörda över att de ska utvisas. I Solna anslöt vänner från Stockholm och de lämnade över en protestlista till Migrationsverket.

- Vi ska försöka överklaga beslutet, men jag tror att chanserna är små, säger Rustam.