Lillkyrka är den minsta församlingen i Linköpings stift. Där bor 49 personer i 20 hushåll. Kyrkan rymmer ungefär 60 besökare, men då är det trångt i bänkarna.
- På juldagsmorgonen är det många fler som vill gå i kyrkan, berättar Ingrid Tillgren. Halv sex på morgonen får många nöja sig med ståplats.Ingrid Tillgren och hennes man Peter är ganska nyinflyttade i församlingen.
Normalt brukar det dröja ett antal år för utsocknes att komma så långt in i bygdens liv. För Ingrid och Peter gick det dock undan. Efter bara några månader satt de i kyrkorådet.
StormöteOckså i Lillkyrka höll kyrkorådet och kyrkans verksamhet på att självdö i sakta mak. Få var engagerade, och de som fanns var ganska trötta på att göra allting själva. Men så började man diskutera upprustning av kyrkan och färgvalet på kyrktornet rörde upp församlingsbornas känslor.
- Vi samlades till stormöte utanför kyrkan, och så bestämde vi hur det skulle vara, berättar Jan-Christer Lind.- Då insåg vi också att de som hade åsikter måste ta ansvar för att engagera sig, så vi valde ett nytt kyrkoråd, säger Peter Tillgren.
Kyrkans verksamhet ser inte ut som den gjorde förr, men det gör inte människors vardag heller.
Rum till prästen- Då var kvinnorna hemma och kunde baka och knyppla till församlingsverksamheten, säger Jan-Christer Lind. I dag jobbar de 110 procent hemma på gården, eller jobbar i stan. Folk kan inte engagera sig som förr.
- Ändå verkar det knappt som om kyrkan har fattat att den är skild från staten! Jag brukar säga att det inte är det kyrkliga som ska locka människor till bra verksamhet. Det är bra verksamhet som ska locka människor till kyrkan.
För att locka prästen till kyrkan (hon har sju församlingar att räcka till för) har Lillkyrka församling inrett ett kontor åt henne i församlingshemmet. Här är nytapetserat, inrett med moderna kontorsmöbler och en dator. Ett återvinningsföretag och ett byggföretag har sponsrat verksamheten.
- Så nu kan hon vara här någon timme i veckan, säger Jan-Christer Lind belåtet. Ja, prästen ville nog gärna vara här ofta, det är snarare kyrkokansliet centralt som förvånas över att vi är så angelägna.
Kafé i kyrkbänkarNu planerar kyrkorådet i Lillkyrka att utöka verksamheten rejält, så snart nästa år inträder med nya friska budgetpengar. Det ska bli datakurs och hembygdscirkel, ny snygg broschyr om kyrkan och helst många besök av Roxtunas nya manskör.
Kyrkan ska hållas öppen för turister och ett kafé öppnas med gott om sittplatser i gamla kyrkbänkar.
- Och så vill vi marknadsföra kyrkan som bröllopskyrka, säger Jan-Christer Lind, visst är den väl perfekt för det? Vi kan fixa lövade skrindor och catering, allt som behövs.
Det gäller bara att göra kyrkan känd utanför sockengränsen, för alla församlingsmedlemmar i tänkbar bröllopsålder är redan gifta. En stor del av dem är också delaktiga i kyrkans verksamhet.
Centrum i bygden- Det är fördelen med att vara en liten församling, säger Peter Tillgren, det är lätt att hålla kontakt med alla församlingsmedlemmar och att förankra idéer och planer. Även om alla kanske inte är lika intresserade.
Att vara en liten församling kan ha andra fördelar.- Större församlingar ser på oss med fördragsamhet, säger Jan-Christer Lind, å andra sidan får vi stå ut med överseende leenden också. Men det bjuder vi på.
Enligt gammal tradition var kyrkan centrum i bygden. Så var det när den första stenkyrkan uppfördes i Lillkyrka omkring år 1200, så var det när församlingen hade 235 medlemmar i början av 1800-talet, och så ska det bli igen. Om kyrkorådet (20 procent av församlingsborna) får som det vill.