– Det är svårt att rekrytera lärare i dag och jag kan inte ge en sökande 2 000 kronor mer i lön. Men vi kan locka med en bra arbetsplats med stark gemenskap och möjligheter att hela tiden utvecklas som lärare, säger Mia Jonasson, rektor på Ekängsskolan och Bärstadskolan.
Sluten kultur
På Ekängsskolan arbetar man med kollegialt lärande, och för att förstå vad det är måste man börja med hur skolor traditionellt har fungerat, och ibland fortfarande fungerar. Där arbetar varje lärare med sin klass bakom en stängd klassrumsdörr. De hittar ett eget sätt att arbeta och fortsätter med det år efter år. Trots att de träffar kollegorna dagligen vet de inte mycket om varandras arbetssätt och tycker att det är känsligt att prata om eventuella problem.
Det är en slutet arbetskultur som har många nackdelar. Läraren riskerar att fastna i ett arbetssätt som aldrig utvecklas och bli blind för det som inte fungerar så bra. När det uppstår svårigheter i en klass står läraren ensam med problemet eftersom det inte finns någon kultur av kommunikation med kollegor. Men framför allt finns det en uppenbar risk för att undervisningen inte blir likvärdig, elever i en klass kan få mycket bättre undervisning än eleverna i klassrummet bredvid.
Öppna dörrarna
Allt fler skolor är nu på väg bort från det här sättet att arbeta. De inför ofta någon form av kollegialt lärande, ett arbetssätt som fått mycket uppmärksamhet och rekommenderas av både Skolverket och många kommuner, däribland Linköping. Det handlar om att öppna klassrumsdörrarna och skapa en miljö där lärarna kan känna sig trygga att prata om sin undervisning, och vara öppna för att ge och ta emot nya idéer. Lärarna samarbetar på ett strukturerat sätt med det gemensamma målet att hela tiden förbättra undervisningen.
Provar nya sätt
Kollegialt lärande vilar på vetenskaplig grund och har lyfts fram som en framgångsfaktor av den i skolsammanhang mycket välkända nyzeeländska forskaren John Hattie. Det har blivit lite av ett modebegrepp i skolans värld, och risken är att det stannar vid små pratstunder lärarna emellan. Men på Ekängsskolan arbetar man mycket strukturerat.
– Vi kan till exempel samlas och läsa en artikel om ett nytt sätt att lära ut ett moment. Därefter går vi ut i våra klasser och provar det, och efter en tid samlas vi igen och utvärderar hur det gick. Vi har avsatt tid för att arbeta så, berättar försteläraren Helena Sundstedt.
Lärarna provar hela tiden nya sätt att arbeta. Det kan vara att sätta elevernas namn på lappar som man drar för att slumpmässigt välja vem som ska svara på en fråga. På så sätt fördelar man talutrymmet i klassen i stället för att låta elever som hela tiden räcker upp handen prata mest.
– Eleverna har också ofta små whiteboards på bänken där de hela tiden uppmanas att räkna eller skriva. På så sätt är de ständigt aktiva, säger försteläraren Mats Båth.
Inte unik
Mia Jonasson understryker att Ekängsskolan inte på något sätt är unik som arbetar så här. Men hon tycker att det har inneburit en stor förbättring.
– För 13 år sedan pratade jag med lärarna om hur det fungerade i klassen. I dag arbetar vi tillsammans för att utveckla hela skolan.
Skolan har också förhållandevis lätt att rekrytera lärare till de 45 tjänsterna i förskoleklass och grundskola.
– Vi känner också av lärarbristen. I år hade vi mycket färre sökande till tjänsterna än tidigare. Men vi har lyckats tillsätta all tjänster med lärare med rätt behörighet, säger Mia Jonasson.
Får mjukstart
På Ekängsskolan ska nyutexaminerade lärare få en mjukstart i yrket. De får en mentor som gör klassrumsbesök och hjälper till med nya idéer. Mentorn hjälper den nyutexaminerade att få syn på och utveckla sin undervisning.
– Vi kan till exempel ge råd om hur man ska prioritera när man har många arbetsuppgifter som väntar. Att vara lärare är ett komplext yrke och många föräldrar är mycket engagerade i vad som händer i skolan, berättar Mats Båth.