Åldersmässigt är jag inte pensionär som de övriga fem jag semestrade med, men jag kvalar väl in i gänget kan jag säga. Rent själsligt är jag definitivt förtidspensionär.
Tre ting etsade sig fast under den traditionella Toscanaveckan i minibuss.
1. Listor är pensionärens bästa vän när minnet sviker. Det räcker inte med packningslista. Det behövs även lista på allt som ska utföras innan man reser. Med huset, djuren, tvätten och den egna kroppen (ni vet, kvinnofix som benrakning, fotbad, naglar, ögonbryn).
Med jämna mellanrum upprepades också högljutt "har alla sina boardingkort beredda nu?" samt "Var är min mobil, var är min mobil?"
2. Teknikbekymmer. Kartläsaren fick överhuvudtaget inte igång sin mobil när vi skulle navigera oss fram till veckans första stopp. Däremot telefonens ficklampa som ilsket lyste i chaufförens ögonvrå tills denna for ut: "Jag skiter snart i vart vi hamnar, men stäng av den förbannade strålkastaren!"
En driftig kvinna längst bak i bussen tog på sig navigationsuppdraget. Lite opraktiskt eftersom de där fram ändå inte hörde vad hennes mobil beordrade, så att vi två i mitten av bussen hela tiden måste upprepa det för de halvt lomhörda i fronten. Ofta i mun på varandra. Vi kunde förstås ha bytt plats så att navigatören hamnade närmare chauffören istället för längst bak? Men nej, alla har sina bestämda platser. Det är sen gammalt.
3. Vanans makt och återseendets glädje. Vissa saker måste med på alla resor. Lättnaden var märkbar när vår nestor näst sista semesterdagen med handen i fickan plötsligt utbrast: "Nämen, här är den ju!" Lycklig som ett helt barnkalas drog han fram ett litet tygetui ur shortsen. Han som letat i alla fickor i alla kläder flera gånger, men här var de! Jordans trekantiga tandpetare som är så svåra att hitta utomlands.
Veckans citat stod gängets inbitna ölgubbe för. Han har under de tre Toscanatripper konverterat från bara öl till bara vin. Tveksamt om det var genomtänkt. Sista dagen i världens mest kända vindistrikt undslapp han sig:
"Om vinet är gott? Ja, jag tycker nog att allt vin är gott egentligen. Eller, det smakar liksom detsamma. Fast det är klart, man känner ju om det är varmt eller iskallt."
Gode tid. Måtte han inte praktisera som sommelier på ålderns höst. "Nu, gott folk, ska vi efter denna ljumma vita bekantskap få prova en riktigt iskall Chianti".