Skoljobb - inte alltid de lättaste

Det är inte alltid lätt att som reporter göra sitt jobb. Som i skolans värld. Jobb som för några år sedan var hur smidiga som helst kan i dag vara oerhört tungrodda och smått stressframkallande.

KRÖNIKA2018-04-28 10:00

Säg att det är en friluftsdag med mängder av aktiviteter, något som vi brukat betrakta som ”bildmässigt”. Vår reporter börjar ta bilder, prata med barn, ja allt går som smort när en lärare kommer fram och påpekar att något eller några av barnen inte får vara med på bild. Och plötsligt är en massa fotografier oanvändbara, arbetstid slösad. Självklart frustrerande, när det kanske handlar om att få fram fem bilder till en sida i morgondagens tidning.

Vid vissa tillfällen får reportern lyckligtvis information om sådana här saker redan vi ankomsten till skolan, ibland ser han eller hon till att själv ta upp saken direkt. Något som inte alltid är lätt. Det ska hämtas listor, ringas samtal. Det är ofta skolan som kontaktar oss och vill att vi ska komma på deras aktiviteter, men när vi sedan dyker upp så uppstår ändå denna "panik".

Vi har märkt att det ofta finns en okunskap ute på skolorna om vad som egentligen gäller. Den där formuleringen, ”Han/hon får inte vara med i tidningen”, som vi ofta får höra grundar sig på en felaktig tolkning av personuppgiftslagen (PUL).

Visst, skolan måste själva ha ett godkännande för att få publicera bilder/namn på sina elever på sina hemsida, men denna regel gäller inte för massmedia. Det skulle göra det omöjligt för oss att skildra vissa händelser. Vi har rätt att fotografera barnen utan tillstånd från föräldrar eller lärare, även om vi måste följa vissa regler. Som att vi, enligt lagen om kränkande fotografering, inte utan tillstånd får plåta inomhus i en bostad, i duschrum, på toaletter, i omklädningsrum eller provhytter.

Däremot är det självklart viktigt att barn med skyddad identitet inte hamnar på webben eller i tidningen och det måste vi förstås rätta oss efter. Dock är det oerhört sällsynt att en halv klass har skyddad identitet, vilket man ibland kan får intryck av. Det hela handlar om kommunikation, för om någon absolut inte vill vara med så måste vi förstås ta hänsyn till det.

Samtidigt kan man undra varför det ibland finns ett sånt motstånd – eller är det en rädsla? – för att ens barn ska vara med i tidningen? Om det handlar om en intervju kring något ämne som skulle kunna upplevas som kontroversiellt, så tar vi självfallet upp det med läraren i förhand, men borde det inte bara vara roligt att se sin son eller dotter i tidningen när det handlar om lättsamma saker, som temadagar, konstprojekt eller den där friluftssdagen?

Nu ska det påpekas att det fortfarande finns väldigt många barn som får vara med i tidningen. Och som vill!

Trevlig helg!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om