Jag går inte runt till vardags och bär på en innerlig barnlängtan.
Men i december skulle det inte bara vara trivsamt, utan rent nödvändigt, med ett barn i hushållet.
Jag är en julfantast. Glögg, lucia, nejlikor i apelsiner, julgran, änglar, saffransbak, chokladkalender – I want it all.
Andaktsfullt och belåtet tittar jag på julkalendern varje morgon. Inombords ser jag ned på de i min omgivning som missat dagens avsnitt – och då brukar jag ändå, resten av året, muttra över vuxna människor som ääälskar alla filmer från Disney.
Jag bakar lussebullar, gör en ful dörrkrans och sätter demonstrativt på julmusik.
Här ska det mysas.
Kokar knäck som räcker till midsommar och stirrar längtansfullt in i granens sken.
Innerst inne skulle jag vilja baka ett pepparkakshus men hindrar mig. Vuxna människor utan barn ska inte sitta och kladda med pepparkaksdeg. Det blir bara patetiskt.
För visst finns det något löjeväckande över vuxna människor som ska gå i barndom bara för att det lackar mot jul?
Här kommer ungen in.
För även om sambon tycker om julen, och lydigt smakar på allt jag ställer fram, kan jag ändå inte skaka av mig känslan av att ingen på riktigt uppskattar alla min ansträngningar.
Tänk att få hyra ett barn under december som man kan överösa med julig omsorg.
Spädbarn är nog en dålig idé eftersom de inte har vett att uppskatta julen. Men en fyraåring. Det vore något.
Få åka pulka, öppna adventskalendrar och läsa julböcker utan att skämmas.
Låtsas att allt besvär är för barnets skull, när det egentligen är mina egna ögon som tindrar mest.
Hela landet – framförallt vuxna utan några egna barn – skulle må bra av fler inhyrda ungar i december.
Tänk, då skulle vi få bukt med alla pysslandes vuxna människor som krampaktigt ger bort hemmagjorda, ätbara klappar till andra vuxna människor som verkligen inte vill ha hemmagjorda, ätbara klappar men som ändå måste le och se glada ut för det finns inget finare än hemmagjorda, ätbara klappar.
Vi vill göra ischoklad, pepparkakor och marsipangrisar för att det är mysigt – men vi vill inte äta upp skiten.
Varför skulle vi annars gnolandes smälta billig choklad i ett förrädiskt vattenbad, för att sedan hälla ned cornflakes och rispuffar och forma till konstiga högar, när alla vettiga människor vet att en köpt pralin är godare?
Nej, fram med ett gäng fyraåringar till uthyrning.
Det här måste få ett stopp.