Det höll i ungefär två minuter. Sedan kastade jag mig över telefonen, dyngade in utgångspriset på 2,5 miljoner utan att tveka och blev därmed budgivare nummer ett. Sådärja, skönt att vara med i matchen, tänkte jag lättat.
Då plingade det till i min sambos mobil ute i köket.
– Vad fan...? Nu var det någon lirare som har lagt utgångspriset direkt!
– Älskling, det var visst vi, svarade jag i ett försök att släta över.
Som Martin Kellermans Rocky en gång uttryckte saken: ”Det är svårt att vara laid back när man egentligen är bend over.” Ja, sannerligen, tänkte jag, när det plötsligt plingade till igen. Budgivare nummer två hade just lagt 2 550 000 kronor.
Det svartnade för ögonen och inom loppet av 30 sekunder hade vi höjt med fem tusen spänn. Pling, pling. Då anslöt sig budgivare tre och fyra. Vi knäppte dem på näsan med var sin femtusing, ungefär som när man mosar en insekt med en flugsmälla. Jag övervägde att vråla ”die motherfucker!”, men hejdade mig tack och lov i tid. Min sambo och jag var ju trots allt inte gifta ännu.
Plötsligt var det där huset det enda som betydde någonting. Det hade ju både ”kvällssol och enorm potential för den händige”.
Pulsen rusade och svetten bröt ut i handflatorna. Pling, pling. Femman gjorde debut men kvävdes raskt i sin linda med fem konsekventa tusenlappar. Vi var en bra bit över tre miljoner när jag insåg att vi närmade oss vårt lånelöfte med stormsteg. Och då var ändå inte fönsterbytet, dräneringen och de två nya badrummen inräknade.
– Vi säljer bilarna så får vi loss hundra tusen till! Du tycker ju om att gå, hojtade jag till min bleke sambo.
– Fast inte tio mil om dagen, mumlade han näst intill ohörbart.
Jag skulle precis undersöka möjligheten att stycka av tomten när vi i sista stund räddades av bankens skoningslösa kalkyl. Budgivningen fick fortsätta utan oss, medan vi snabbt slickade våra sår. Att köpa hus är nämligen lite som att stadga sig eller att falla av en häst. Mister du en står det tusen åter, upp i sadeln och ner i annonserna i Corren Bostad.
Redan dagen därpå var det dags för nästa budgivning, denna gång på en ”välplanerad enplansvilla med insynsskyddad baksida”. Pling, pling.