Vi hade nyss köpt vår villa och vi stod och målade på den, som så många gör så här års. Dag och natt, bokstavligen. En varm helg var vi faktiskt uppe nästan dygnet runt och målade. Barnen fick sova i trädgården.
Mitt i allt detta ringde jag runt och försökte att få lite koll på den där svensexan. Samtal till kompisar och kompisars kompisar. De två första jag nådde var också inne i målardimman, fast i lite olika faser. Den ena konstaterar trött att väggarna verkar växa ju mer han målar. Den andra sitter i bilen:
”Läget?”, säger jag och fortsätter utan att vänta på svaret. Förklarar envist att det är hög tid att fixa med svensexan. Mannen i andra änden vet inte var han ska börja när han får ordet.
”Nja, jag var nere vid sommarstugan en sväng. Tänkte bli färdig med målningen. Men det hände en liten olycka så jag fick en hel hink med färg över mig. Vi har inget vatten i huset så jag måste åka hem. Det stinker i hela bilen!”
Jag försökte att inte skratta. Men det var komiskt. Inget blev bättre av att han väntade på bärgare. Bilskrället hade säckat ihop på motorvägen. Då led jag med honom och vi skrattade rått tillsammans i luren.
Att göra flera saker på en gång är en del av att vara husägare. Du ska hålla grytan puttrande i köket och tvättmaskinen i gång, trädgården i trim och fasaden utåt — välputsad, vacker och målad. Alla måsten springer i kapp med glädjen av att bo och leva tillsammans. Det är mycket som ska stämma. Vi svenskar renoverar för miljardbelopp varje år. En undersökning från Houzz för några år sedan visade på att vi köper renoveringstjänster i allt större utsträckning. Och i jämförelse med danskarna tog vi tydligen oftare in en arkitekt. Slutsatsen i undersökningen var att de konflikträdda svenskarna behöver en medlare (arkitekten), medan danska par verkar gå mera rakt på sak.
Det vore nog trist i fall det aldrig uppstod diskussion om hemmaprioriteringar och om hur huset ska fixas. Men i praktiken går det inte alltid så smidigt som man skulle vilja. Inte ens i Danmark. Att jag stod med färgpytsen hängande i armvecket och ringde ihop en svensexa fungerade för mig (de är fortfarande gifta). Nästa gång är det något annat som ska skötas, så där lite vid sidan av. Texten på burken lovade förresten att husfärgen ska sitta kvar i 15—20 år. Det löftet får den banne mig hålla.
Ulrik Svedin