Jag och en väninna var på sommarutflykt till Glasriket. Vi åke runt och shoppade och fyllde baksätet i bilen med kassar. Jag var värst, hon vill gärna tänka sig för lite mer än jag. Jag var inspirerad och helt klart mer spontan, vilket ledde till själva brottet.
Vi passade samtidigt på att besöka ett par småländska möbelföretag (inga namn) och där såg jag plötsligt en krukväxt med snygga prickiga blad i ett fönster.
Vi var nästan ensamma i butiken och ett infall kom plötsligt över mig: jag nyper ett skott! ”Får jag låna din väska”, väste jag till min överraskade väninna.
Hon langade i ren förvåning fram sin axelväska och jag tryckte ned en decimeterlång bit med ett par blad på. Vid kassan var vi noga med att inte öppna väskan för mycket.
Väl hemma planterade jag stumpen när den fått lite rötter. Jag hade inte träffat på just den här modellen, men av moster Anna-Beth hade jag fått något snarlikt.
Jag blev lite fascinerad av den där lilla plantan. Googlade och hittade ”änglavingar” (begonia maculata) – jamen, där var ju mosters växt. Men den småländska krumeluren var lite... fetare.
Jag har aldrig varit en pelargonperson, men begoniorna var en HELT annan sak. Jag kan varmt rekommendera den engelska plantskolan Dibley Nurseries, där jag beställde fler roliga bladbegonior. Första hösten blev det en riktig mani. Jag fick hem fina små plantor av doftande begonia med prickiga blad och olika färg på blommorna. Vita, orange, mörkröda. De överlevde väl två år under det välmenta odlingsrådet: ”placera halvskuggigt och vattna inte för mycket, så blommar den mer”. Jo, tjena. De tynade bort till små klena saker med ett fåtal blommor, som nätt och jämnt härdade ut den mörka årstiden. Jag tittade på plantskolans roliga bladbegonior med snäckformade blad, men tänkte att ”jag får nog vänta lite”.
Nu vet jag bättre. Mitt stöldgods placerades av en slump i stället i ett soligt fönster. Där trivdes plantan, som jag tror möjligen kan heta prickbegonia (begonia albopicta) eller kanske begonia ”Corallina de Lucerna”. Och frågan inställer sig: Hur viktigt är egenligen solljus? Det självklara svaret: själva förutsättningen för livet, förstås. Begonian instämde.
I år har jag testat vad som händer när helt vanliga krukväxter får komma ut i ett ljust glasrum. De får fullkomligt fnatt. Galnast av alla blev den muskulösa begonian, som bara på senaste månaden har skickat upp bambuliknande grenar på nära två meter i höjd. Arten ska komma från Brasilien, så det är ju självklart.
Jag avverkar den hela tiden och ger bort toppskott till vänner och bekanta. Samtidigt tänker jag, vem vill leva i halvskugga och torka, när det finns sol och samba?
Jag är nog faktiskt en begonia i själ och hjärta.