Partierna verkar få ge upp hoppet om att i någon stor mån lyckas styra dagordningen under valrörelsen. I DN/Ipsos decembermätning anser 38 procent att invandring och integration är den viktigaste frågan. Lag och ordning har seglat upp till en fjärde plats. Därav kom partiledardebatten att handla om just det. Väljarna är inte blinda – utan ser Sveriges stora problem.
I kammaren rådde trots den bitska tonen stor konsensus. När den svenska debatten vänder, så vänder den helt. Brottsligheten ska med alla medel bekämpas. Bland förslagen fanns höjda anslag till polisen, hårdare straff och fler övervakningskameror. Även i integrationsdebatten fanns en viss samsyn. Ulf Kristersson beskrev den moderata integrationspolitikens tre ben: jobb, språk och krav.
Det är politik som Socialdemokraterna – ja, så gott som alla partier – i mångt och mycket kan skriva under på. När det kommer till arbetsmarknadspolitiken blir det däremot intressant på riktigt.
Problemet med svensk arbetsmarknad är att en stor grupp människor av primärt unga och utrikes födda inte är efterfrågade på arbetsmarknaden. Deras produktivitet är lägre än den lägstalön som arbetsgivarna får ge. I Sverige finns det som bekant ingen lagstadgad minimilön – men kollektivavtalen gör att det inte är ovanligt att lägstalönen ligger på omkring 20 000 kronor i månaden.
Ingen arbetsgivare skulle någonsin anställa en person till högre kostnad än vad personen är värd för företaget. Därav står nästan en miljon människor utanför arbetsmarknaden.
Stefan Löfvens lösning på problemet är krav på utbildning. Det kan definitivt hjälpa en del personer – men är långt ifrån tillräckligt. Många personer i den grupp som står utanför arbetsmarknaden kommer ändå inte att bli tillräckligt produktiva. Alliansens förslag på inträdesjobb med 70 procent av ingångslönen och slopad arbetsgivaravgift måste sägas vara närmare en lösning.
Men det har inte mottagits väl av Socialdemokraterna. ”I Sverige konkurrerar vi med kompetens – inte med lägre löner eller sämre arbetsvillkor”, var beskedet från statsministern. Så vad är deras svar? Det verkar inte finnas något.
Inträdesjobben är det mest förståndiga förslaget just nu – men i den bästa av världar hade de borgerliga partierna naturligtvis vågat ta ett helhetsgrepp på arbetsmarknaden. För två år sedan genomförde den konservativa regeringen i Storbritannien den största reformen av konfliktreglerna sedan Margaret Thatchers tid. Förslaget balanserade företagens, fackens och arbetarnas rättigheter.
Det i kombination med en näringslivsvänlig politik och reformer i skatte- och ersättningssystemen har gjort att landet i dag har den lägsta arbetslösheten sedan 1975. Det är någonting att inspireras av.
Det finns ingenting som är så positivt för en människas integration i samhället som den självständighet som arbete och egen inkomst ger. För att citera just Margaret Thatcher: ”En människas rätt att arbeta så som han önskar och att spendera det han tjänar (...) är essensen i en fri ekonomi. All annan frihet är beroende av den friheten.” Det bör alla partier ta med sig i integrationsdebatten.