Den hårda tonen och de märkligt ofokuserade diskussionerna, inte sällan med personliga påhopp och nedlåtande kommentarer, är en oerhört trist sida av sociala medier. Jag tror inte att särskilt många skulle säga samma saker till en människa, om de stod öga mot öga med samma person. Se bara på den så kallade ”Vadstenasidan” på Facebook, där det ofta delas ut smällar åt alla möjliga håll. Ibland kan man skratta, andra gånger blir man förfärad.
Som de flesta mediehus har även MVT en Facebooksida, vilken nu passerat 11 000 följare. Vi använder den framför allt för att berätta om vad som är nytt på vår sajt. Också på vår sida förekommer det många diskussioner, vilket är oerhört positivt. Det är meningen att ni läsare ska kunna tycka till och komma med era åsikter. Dock är inte heller vi förskonade från den trista tonen i kommentarsfälten. Och tyvärr finns det till och med nyheter som vi inte puffar för på vår Facebooksida, eftersom vi av erfarenhet vet att de kommer att generera olämpliga kommentarer. Ofta av det främlingsfientliga slaget.
Det kan också konstateras att ganska många ger sig in i en diskussion utan att ens ha läst artikeln det handlar om. De utgår från den rubrik som finns på Facebook och slungar sig sedan rakt in i debatten. Det kan vara hårda ord, inte sällan meningar skrivna med ilskna VERSALER. Ibland helt i onödan, om de bara läst artikeln så hade de inte behövt göra sig av med all denna energi.
Det finns andra, mindre allvarliga saker som går att reflektera över när det gäller beteendet på sociala medier. Som att det på Facebook är fritt fram att framhäva sig själv, något som alltid varit näst intill otänkbart för oss svenskar i ”verkliga livet”. Vi älskade ju till viss del Ingemar Stenmark för detta, att han inte snackade så mycket, men vann väldigt mycket.
Vi höjer fortfarande på ögonbrynen när någon muntligen framhäver sin egen förträfflighet, men på Facebook är det okej att lägga ut information om sina framgångar och bedrifter. Det kan vara allt ifrån att man slagit personbästa i motionsspåret till resultatet av den senaste turen i svampskogen eller bilder på sitt fantastiska pepparkakshus.
Som sagt, det har helt klart skett en attitydförändring. Men egentligen handlar det nog inte om skryt, utan mer om ett bekräftelsebehov. Det har väl aldrig varit enklare att få lite positiv respons? Glada tillrop, ”Oh, vad duktig du är”, eller en uppmuntrande emoji. Och vem vill väl inte få lite beröm då och då? Trevlig helg!