Visst har hon gjort ett par försök att hitta något större, kanske på markplan och med gräsplätt, men det har mest varit halvhjärtade visningsbesök och förmodligen just därför inte gett resultat.
Nu har hon dock hittat sin idyll: en kolonilott.
Så smart!
Den ligger ett längre stenkast från centrala stan där hon bor till vardags. Perfekt att packa väskan på fredagskvällen, skaka av sig vardagsstressen och åka till ”stugan”. Inte längre bort än att det går att få med sig frukosten till lördagsmorgonen utan att behöva kylväska, eller för all del att beställa utkörningspizza till kvällen.
Men själva grejen är förstås inte bekvämligheter av det slaget. Det är närheten till naturen och en egen trädgård. I precis lagom dos. Och det fina i kråksången är ju dessutom att lotten inte kostar en förmögenhet att köpa. Min vän är ensamstående, har det ganska gott ställt men badar kanske inte direkt i pengar. Men hon slog till och köpte en dubbellott till och med.
Nu målas och fixas varje helg. Den lilla stugan är knappt 15 kvadratmeter men rymmer allt man behöver. Sovplats, kokplats, bord och schyssta sittplatser.
Men som sagt, det är odlingen som är själva kärnan. Jag uppdateras med jämna mellanrum om en flyttad vallmo, pallkragar som fått nytt liv, en rensad plattgång och en frän ny häck samt blåsorna i händerna som själva planteringen av densamma förde med sig.
Ja ni hör, allt man behöver finns på en kolonilott. Till och med en granne att munhuggas med då och då. Hon, ägaren till lotten intill, har en annorlunda odlingsmetod och smyckar sin trädgård genom att trycka ner enstaka blommor i runda cirklar med ojämna mellanrum över hela gräsmattan. Fint, på sitt sätt.
Det är häftigt att höra hur ett nytt intresse bokstavligen växer fram. För något år sedan hade jag inte gissat att jag och min vän skulle diskutera huruvida Rödbladiga smällspirean kommer att trivas i halvskugga eller ej. Eller hur noga man måsta sköta grusgången just utanför entrén till själva tomten för att inte stöta sig med områdets vaktmästare. Det är kul!
Bodde jag i lägenhet skulle jag lätt kunna tänka mig en lott. Nu bor jag i hus med tillhörande trädgård och drömmer om ett orangeri. Egentligen är inte skillnaden så stor. Lusten att odla förenar.