– Vi har haft mängder av de här sniglarna. De älskade vår vitkål. Det var fullt av dem innanför bladen. De gav sig också på våra jordgubbar. Och vi hittar fortfarande flera stycken varje dag, säger Mattias Brage när vi träffas i hans trädgård på Flädervägen i Krokek på lördagsförmiddagen.
Han lyfter på komposttäcket som ligger på trädgårdslanden. Det dröjer bara några sekunder, så ser vi den första. Det handlar alltså om den, i länet nyupptäckta, svarthuvade snigeln. Den är betydligt mindre än den spanska skogssnigeln – den som i dagligt tal kallas mördarsnigeln. Men den är en lika ovälkommen gäst bland grödorna.
– Jag googlade runt för att se vad det kunde vara för snigel och när jag fick svaret rapporterade jag in mitt fynd till länsstyrelsen, på invasiva arter, tillägger Mattias Brage.
Att den hör hemma bland de invasiva arterna betyder att den sprider sig snabbt och kan ge upphov till skador på den biologiska mångfalden.
Och det tog det inte lång tid förrän länsstyrelsen visade intresse. Så pass att man kallade in specialtränade hundar från Skåne i jakten på dem. Och på lördagsförmiddagen är "snigelhundarna" på plats, tillsammans med sina ägare Kristin Lindell och Marie Koenen.
På plats är också två representanter från Länsstyrelsen i Östergötland – Linnéa Carlzon, vattenekolog, och Åsa Leuhusen, naturvårdshandläggare.
– Förklaringen till att den här arten tagit sig till Sverige är sannolikt att den följt med importerade växter eller funnits i jordmassor, förklarar Åsa Leuhusen.
Linnéa Carlzon tillägger:
– Men i och med att den är så ny i Sverige så vi vet egentligen inte vilka konsekvenser en spridning ger. En möjlig konsekvens är att den kan förstöra den biologiska mångfalden. Om den ger sig på grödor blir det en stor kostnad för samhället. Därför måste vi bekämpa den.
Sedan är det dags för beaglen Peggy och blandrashundarna Sonia och Wilmer att göra en insats. Och det framgår tydligt att de älskar sitt jobb, att nosa reda på slemmiga sniglar. Otåligheten går inte att ta miste på.
– Hur man lär dem? Man använder särskilda sökmönster. Min Peggy är viltspårschampion, och då ville jag utmana ännu mer genom att hitta på något annat åt henne. Så vi började med att spåra mördarsniglar. Sedan juni i år spårar vi även svarthuvade sniglar och tränar på det, säger Kristin Lindell.
– Just nu är det en win-win-situation, vi hjälper till med att leta samtidigt som våra hundar får träning, säger Marie Koenen.
För att lära hundarna känna lukten av svarthuvade sniglar är ingen jätteenkel match, låter hundägarna förstå.
– Vi har inga sådana sniglar i Skåne. Och då vill jag ju gärna inte heller ta med några dit. De vi har, har jag samlat in och har inomhus, säger Kristin Lindell.
På kommando börjar så Peggy sitt uppdrag. Efter några minuter markerar hon. Kristin böjer sig ner och lyfter på några löv.
– Åh, duktig flicka, berömmer matte och plockar ner ytterligare två sniglar i en liten plastlåda.
Så får Linnéa Carlzon och Åsa Leuhusen frågan hur man på bästa sätt kan bekämpa de nya sniglarna.
– Det viktigaste är att plocka så många som det bara går nu på hösten. För på vintern är det bara äggen som överlever. Man kan helt enkelt klippa av huvudet eller hälla kokande vatten på dem. Vi vill också gärna att man rapporterar in till oss om man hittar några.