Carl G Nilsson reagerar starkt när han läser artikeln om de 37 arter som EU presenterat som invasiva arter som ska förhindras att spridas i Europa.
– Det uppstår ett hål i naturen om en hel art dör ut. Genom att implantera signalkräftan där flodkräftan dött ut, har vi återskapat miljön i våra sjöar, det säger Carl G Nilsson, f d riksdagsman (M) och tidigare styrelseledamot i Fiskeriverket.
Carl G Nilsson kan det här med kräftor. Under sin tid som styrelseledamot i det statliga Fiskeriverket, numer Havs- och vattenmyndigheten, har han god historiskt kunskap hur och varför signalkräftan inplanterades i Sverige.
– Ibland kan den mest inbitne Europavän undra vad de håller på med i Bryssel. Nu vill dom skrota den svenska kräftskivan, säger han.
Pesten spred sig
Carl G Nilsson är numera pensionär. Från sitt hus har han från baksidan utsikt över sjön. Där ska han nästa vecka lägga i burar för att fånga kräftor.
– 1907 kom kräftpesten till Sverige. En båt från Finland kastade döda kräftor överbord i Mälaren. De hade fiskats i Finland, men dött under överfarten, berättar han.
Kräftpesten i Sverige var ett trist faktum. Pesten spreds lavinartat. Fram till 1950 hade mer än halva det svenska flodkräftbeståndet drabbats. Många försök gjordes för att återetablera bestånd. Man planterade in nya flodkräftor, men det var förgäves. Pesten slog till igen i de sjöarna.
– Situationen var desperat. Den svenska oumbärliga kräftskivan var hotad. Därför gav statliga Fiskeristyrelsen i början på 1950-talet i uppdrag till Sötvattenlaboratoriet att att utreda lösningar, säger Carl G Nilsson.
Då kom signalkräftan
Professor Gunnar Svärdsson, som var chef på laboratoriet, lät undersöka flera kräftarter i världen. I Kalifornien fann de en kräfta som i flera avseenden påminde om den svenska flodkräftan. Den levde och trivdes i liknande biotoper.
– Sist men inte minst, den visade sig vara motståndskraftig mot kräftpest. Efter tio års försök togs 1969 ett parti vuxna signalkräftor in till Sverige som utplanterades i bland annat Boren och Hjälmaren, förklarar han.
Kräftor är en viktig del i balansen mellan arter i svenska insjöar, och också en väsentlig del av ekonomien.
– Ta bort signalkräftan från EU-listan. De togs in i Sverige på uppdrag av svenska staten, för att försöka hitta en kräfta som klarar kräftpesten. Då tycker inte jag att man kan klassa den som en invasiv art. Ska vi då förbjuda ett stort antal hundraser också? Det här är bara klåfingrigt, menar Carl G Nilsson.
Vad är nyttan med signalkräftan?
– Svenska statens beslut för mer än 65 år sedan har bidragit till att flera tusen av våra fina sjöar åter har balans mellan arterna. Också att svenska folket kan fortsätta med sin urgamla tradition – kräftskiva.