Rasmus Paludan har livvaktsskydd dygnet runt. Han tror att han kan få inflytande i Sverige efter valet men menar att det största hindret är hotbilden mot honom.
Vår i Köpenhamn. Längs promenadstråket Langelinie har någon vridit upp mättnaden på alla färger till max. Djupblått vatten, klarlila blommor på körsbärsträden. Framför statyn Den lilla havsfrun smattrar turisternas kameror, en ständig jakt på den perfekta semesterbilden.
En man i snabba solglasögon och fleeceväst sveper med blicken över området. Han passar inte in här, bland magväskor och mjukglassar. Den uppmärksamme kan ana en genomskinlig sladd löpa från västens krage upp mot en hörsnäcka i hans vänstra öra.
Mannen säkrar av området. Ger klartecken. Några meter bort öppnas en svart bildörr och personen som livvakten skyddar kliver ur.
Den högerextrema och islamfientliga politikern Rasmus Paludan rättar till den blå slipsknuten och sträcker på sig. För två veckor sedan visste få östgötar vem han var. Nu känner majoriteten igen hans namn. Att han blev beviljad att demonstrera i två av länets mest utsatta områden – Skäggetorp och Navestad – fick konsekvenser som få räknat med. Uppgiften om att Paludan planerade att bränna koranen offentligt resulterade i de mest våldsamma upploppen i modern tid i Östergötland. Polisen attackerades med stenar, bilar sattes i brand och fönsterrutor slogs sönder när aggressiva motdemonstranter anslöt till platserna. Själv var han inte ens där.
– Min plan var hela tiden att genomföra demonstrationerna i Skäggetorp och Navestad, men polisen stoppade mig, säger han.
Drygt två veckor har gått sedan påskhelgens oroligheter. Rasmus Paludan är tillbaka i Danmark och han har gått med på att träffas för en intervju i Köpenhamn. En intervju som övervakas av två livvakter. I Sverige är hotbilden mot honom mycket stor, men även i Danmark har han beskydd dygnet runt. Under den dryga timme som intervjun pågår kastas många blickar åt hans håll från förbipasserande danskar. Vid ett tillfälle får livvakterna säga åt ett större gäng ungdomar att gå vidare när de stannat upp för att titta på den ökände provokatören från Nordsjälland.
Efter påskhelgens upplopp har han fått ta emot många mordhot.
– Det är åtminstone 500. Långt många fler än vad jag brukar få här i Danmark.
På Skärtorsdagen inledde Rasmus Paludan sin Sverigeturné i Jönköping. Han tog sitt invanda koncept från demonstrationerna i Danmark med sig: bränna en koran och tala om varför han tycker religionen islam är farlig.
Bortsett från att en präst störde demonstrationen genom att ringa i kyrkklockor gick den allmänna sammankomsten mycket lugnt till. När han senare under eftermiddagen anlände till Linköping hindrades han av polisen från att köra till Skäggetorp. Anledningen: hans liv var i fara.
– Vi stod länge och väntade vid Ikea på Tornby. Polisen var så rädda så de tog bort de två uniformerade polisbilar som var mitt närskydd. Då var det bara civilpolisbilar kvar, säger han själv.
Enligt Paludan försökte han få klarhet i varför de inte åkte till Skäggetorp. När han inte fick ett tydligt svar utrustade han sig med svart hjälm och skyddsväst och bad livvakterna att köra till Skäggetorp.
– Snart kom uniformerade polisbilar och blockerade vägen för mig. De sa att jag var omhändertagen, men kunde inte säga varför riktigt. Jag antar att det var för att de var rädda för vad som skulle hända.
Efter en timme på polisstationen släpptes han, enligt honom själv. Han fick tillsägelse om att lämna staden, men insisterade på att först få handla mat. Medan upploppen rasade i Skäggetorp köpte Paludan två stora ostron till “mycket bra pris” på Stora Coop vid Garnisonen.
– Det är ju jätteilla att folk har blivit skadade, framför allt poliser. Att upploppspersoner skadats tycker jag inte är dåligt, de får skylla sig själva. Men lyckligtvis var det ingen som dog eller blev permanent invalida.
Du säger att du är glad att ingen polis skadades allvarligt. Om så hade skett, hade du känt ett ansvar för det?
– Nej. Det här är ett upplopp som sker när jag inte är där. Hur ska jag ha ansvar för det? De som är ansvariga för om en polis skadas är den som skadar polisen. Men de som är ansvariga för att det uppstår situationer där polisen riskerar att skadas är de som ansvarar för hur polisen arbetar i Sverige. Ytterst är det Magdalena Anderssons ansvar.
Många menar att du regisserade de här upploppen, och att du fick precis som du ville.
– Jag vill gärna att alla svenskar ska vara trygga i sitt eget land och det är de inte i dag. Så jag har inte fått som jag ville.
Men ville du ha upplopp?
– Man kan säga såhär: Jag påstår att det finns tusentals personer i Sverige som vill mörda poliser. Att jag säger det är kanske inte så övertygande. Men om det är tusentals personer som visar att de är just så som jag säger så är det mer bevisat.
Menar du att upploppen är ett bevis för din politik?
– Det vore kanske dumt och säga att det bevisar allt, men det bevisar att det finns ett mycket starkt våldskapital som vill kämpa emot yttrandefriheten.
I april 2019 dömdes Rasmus Paludan för hets mot folkgrupp, efter att ha uttalat sig rasistiskt om afrikaner. Året därpå dömdes han igen för samma brott. Samtidigt har han haft framgångar med sitt parti Stram kurs i Danmark. I valet 2019 fick partiet 1,8 procent av rösterna, endast 0,2 procentenheter saknades för att nå spärrnivån.
– Rasmus Paludan kom in sent i valrörelsen 2019 och blev snabbt en central figur. Han blev stor via sin youtubekanal och var som en stor bebis, säger Elisabet Svane, politisk analytiker på den oberoende socialliberala dagstidningen Politiken i Danmark.
– Man undrade om han skojade, om han var en komiker? Han pratade inte med någon i de politiska debatterna. Han körde sitt race. Dansk folkeparti, som tidigare setts som högerrabiata, kändes plötsligt som ett mittenparti jämfört med Paludan.
”Om Rasmus Paludan gjorde något fel i det danska valet 2019, var det att han var för mycket. Han var för extrem, även för danskar, säger Elisabet Svane. I dag är det få som pratar om Rasmus Paludan i Danmark.
Men Paludan, som till yrke är advokat, fick inflytande i valrörelsen och skakade om de befintliga partierna – framför allt på högerflanken.
– Högerpartierna var tvungna att inse att om de fick makten efter valet var det till viss del tack vare en rasist och hans röster. Man kan säga mycket om Dansk folkeparti, men de är inte rasister.
Kort före valdagen publicerade dåvarande statsministern Lars Löökke Rasmussen från det liberala partiet Venstre boken ”Befrielsens øjeblik”. I den ställde han sig positiv till att samregera med socialdemokraterna för att skapa en stabil regering – och för att minska småpartiernas inflytande.
– På det sättet har Paludan haft en mycket stor inverkan på Venstre. Det var han som indirekt fick förre statsministern Lars Løøke att inse att han inte kunde regera på den här mannens röster.
Rasmus Paludan anser att det finns en skillnad i om han, som ensam person, bränner koranen än om staten skulle göra det.
"Jag tycker inte att staten ska bränna någon bok över huvud taget", säger han.
Ett blomblad från körsbärsträdens faller ner och landar på Rasmus Paludans rutiga keps. Han kisar mot solen. Kontrasten mellan vårsolen i Köpenhamn och det kraftfulla regnet i Linköping under upploppen i påskas blir påtaglig. Så även kontrasten mellan Paludans lugna framtoning och hans extrema politik.
I år ställer han upp i det svenska riksdagsvalet. Även hans parti Stram kurs är anmälda, under namnet Stram kurs Sverige. På partiets danska hemsida går att läsa vem som enligt Paludan och hans partikamrater ska definieras som dansk och vem som inte ska göra det. Under fliken som rör frågor om invandring är texten lång och utförlig, med en mycket hård ton. Klimatpolitiken däremot består endast av tre korta punkter. En av tre lösningar på klimatkrisen är enligt partiet att se till att det föds färre barn i utvecklingsländer – bland annat genom sterilisering. Enligt stiftelsen Expo förespråkar partiet en etnisk rensning av “icke-västliga personer”. Själv uttrycker Paludan under intervjun att han känner en avsky inför islam.
– Jag har nog känt samma sak sedan jag var i 18-årsåldern när jag läste Koranen.
Även på frågor som rör andra politiska diskussioner återkommer han till islam. Inte ens när han får frågan om hur han ser på den svenska friskoledebatten kan han lämna invandringspolitiken åt sidan. Han säger istället att inga andra frågor är något att bry sig om så länge islam finns som religion i Sverige.
Ser du dig själv som rasist?
– Jag tycker inte att man ska behandla folk olika baserat på deras ras så är jag inte rasist. Man kan inte välja sin ras, eller vilken färg man har på ögonen. Det är dumt att attackera en person utifrån ögonfärg. Jag har inte problem med folk av annan ras.
Men du har ju pratat om ett etniskt homogent Danmark till exempel?
– Jo men… eller man kan säga så här: Ja, jag har sagt att Sverige och Danmark bör vara etniskt homogent men en etnisk grupp är inte bara ursprung. Vi har till exempel folk i Danmark som blivit adopterade, de tycker jag är etniskt danska eller åtminstone danska.
Så var drar du gränsen?
– Vi vet utifrån historien att det finns mest harmoni om man bor i områden där de flesta är som en själv. Där är etnicitet en viktig parameter men inte den enda. Om man har samma kultur, religion och värdegrund blir det lättare. Men det är tydligt att det finns folk i Linköping som inte har samma värdegrund.
Rasmus Paludan själv tror sig ha en möjlighet i det svenska valet i höst.
– Största hindret är att jag kan bli mördad i Sverige innan valet. Hotbilden är så stor. Och får jag inte hålla några sammankomster så vet folk inte vet vad jag tycker. Då blir det svårt.
Enligt Paludan har “Sverige större problem med islam än Danmark”. Han påstår att Sverige är nära ett slut – men att han kan bli räddningen.
– Jag vill hjälpa svenska folket och tycker redan att jag gjort det i och med påsken. Jag tror jag kan göra mycket bra i svenska riksdagen.
”Om Rasmus Paludan gjorde något fel i det danska valet 2019, var det att han var för mycket. Han var för extrem, även för danskar, säger Elisabet Svane med ett skratt. I dag är det få som pratar om Rasmus Paludan i Danmark.
Elisabet Svane på Politiken tror inte att Rasmus Paludans nyriktade fokus på Sverige har med landets påstådda problem att göra, snarare att han inte längre är ett namn på allas läppar i Danmark. Efter valet 2019 svalnade intresset – både från allmänheten och media.
Ungefär samma resonemang för de tiotalet Köpenhamnsbor som vi pratar med strax före intervjun med Paludan. Personerna, som alla är i olika åldrar och har olika bakgrund, säger att de mycket väl känner till den högerextrema politikern, men att han i Danmark ses som något av en föredetting, en provokatör som ingen längre bryr sig om.
– Jag skulle säga att när han fick sina domar för hets mot folkgrupp så slutade folk att prata om honom. Till en början fick han med sig personer som inte hade vågat uttrycka sina åsikter tidigare men de lämnade honom efter valet då han inte kom in, säger Auguste Ewé Bjerre som sitter på en bänk i Ørstedsparken tillsammans med sambon Tim Ewé Bjerre, som fyller i:
– Men det har rapporterats om upploppen i Sverige som han orsakat även här i Danmark.
Till en början fick Rasmus Paludan med sig personer som inte hade vågat uttrycka sina åsikter tidigare men de lämnade honom efter valet då han inte kom in, säger Auguste Ewé Bjerre som sitter på en bänk i Ørstedsparken tillsammans med maken Tim Ewé Bjerre.
Tillbaka under körsbärsträden vid havet. Ett rött pontonflygplan landar vid kajen och det öronbedövande motorljudet tvingar Rasmus Paludan att pausa sitt resonemang om vad han vill göra med områden som Skäggetorp och Navestad om han skulle få inflytande i Sverige. När propellrarna stannat tar han till orda igen. Säger att kriminella personer i utsatta områden som saknar svenskt medborgarskap ska utvisas. Han kan tänka sig att vara något mer överseende med svenskar som också har medborgarskap i ett annat EU-land. Men invånare med dubbelt medborgarskap i ett land utanför Europa bör utvisas om de begår brott, oavsett straffskala.
– Det är bara att göra en lag som tillåter det. Skäggetorp och Navestad verkar vara områden som har många människor som är kriminella, och med den lagen skulle de inte finnas kvar i Sverige. Och då skulle de områdena vara helt annorlunda.
Vad som ska hända med etniska svenskar som våldtar, rånar och mördar nämner han inte.
Rasmus Paludan återkommer ständigt till vikten av att försvara den grundlagsskyddade yttrandefriheten. När det gäller en annan grundlag – religionsfriheten – är han inte lika noga.
– Jag vill pröva i domstol om islam accepterar demokratin. Gör den inte det kan man göra en ändring av grundlagen som säger att en religion som är jättevåldsam, och går emot demokratin, inte ska tillåtas.
Intervjun är över. Lika snabbt som Paludan dök upp, lika snabbt försvinner han med livvakterna i släptåg. I mitten av maj planerar han nya demonstrationer i Östergötland. Att bränna koranen provocerar numer långt fler människor i Sverige än i hemlandet.
I Danmark blir hans upptåg på sin höjd en kort notis i de stora tidningarna, säger Elisabet Svane.
– Få pratar om honom här. Ni i Sverige har fått honom. He´s all yours. Lycka till!
I Danmark pratar man inte längre särskilt mycket om Rasmus Paludan, enligt flera personer som vi pratar med i Köpenhamn.