Prisbilden på digitalmarknaden är knappast sund. Konsumenterna binds med dyra, svåröverskådliga och omfattande abonnemang som de kanske inte vill ha. Öppen konkurrens som skulle kunna sänka priserna på mottagarna finns knappast. Små, enkla, billiga apparater under tusenlappen är sällsynta.
Digital tv började i fel ände i Sverige. I stället för att först introducera enkla billiga apparater och finslipa tekniken började man i andra änden. Storvulet med massor av tillbehör och lull lull. Tekniken var inte heller finslipad. Östergötland är ett av de tuffaste områdena för digital tv. Det beror på att sändarna är många och ligger nära varandra.
Läget hade varit ett helt annat om staten och branschen börjat med att få ut billiga digitala mottagare. Då hade fler konsumenter upptäckt att den digitala tv- bilden är bättre än den analoga. Tillverkarna hade fått en större marknad som i sin tur gett konkurrens och billigare mottagare. En stor marknad hade gynnat branschen eftersom kundunderlaget för andra och tredje generationens mottagare hade kunnat bli större.
I dag har Boxer monopol på att distribuera betalkanalerna. Boxers monopol och stora programpaket är en hämsko. Den som vill ha en enstaka betalkanal tvingas betala för över tio extra. Här saknas helt konkurrens. Möjligheten att köpa enstaka kanaler hade främjat den digitala tv-marknaden.
Prisbilden på mottagarna räknat är konstlad och känns konstruerad. Priserna på rena köp av mottagarna återspeglar inte kvalitetsskillnaderna, frånsett Force 530 T och Nokia 260 T. Prisbilden kompliceras av att mottagarna för det mesta inte säljs rent utan i kombinationer med abonnemang. De kostar från en krona och uppåt om man samtidigt köper Boxers grundutbud på två år för 4 955 kronor eller på ett år för 2 551 kronor.
Man kan undra om Konkurrensverket ser på digital mark-tv?