Torsken i Nordostatlanten består av flera olika bestånd. I Östersjön finns ett östligt och ett västligt bestånd, Kattegatt har ett eget bestånd, Skagerack och Nordsjön har ett gemensamt bestånd och i Barents hav finns två bestånd, ett vid kusten samt det norsk-arktiska som just nu är det största och stabilaste torskbeståndet i vår del av Atlanten.
När torsken är ursprungsmärkt med "Nordostatlanten" kan den alltså vara fångad såväl i Östersjön som i Norra ishavet. Nordostatlanten sträcker sig från Spanien till Svalbard, inte mycket vägledning för konsumenten, alltså.
I år får 75 miljoner kilo torsk fångas bara i Östersjön. Det är ganska mycket fisk. Ändå betraktas de båda bestånden i västra och östra Östersjön som hotade.
-- Vi har rödmärkt alla torsk- bestånd utom det norsk-arktiska beståndet i vår konsumentbroschyr, säger Inger Näslund vid Världsnaturfonden, WWF. Och det har vi gjort därför att vi anser att torsken har en osäker återväxt. Fisket bör utgå från försiktighetsprincipen och vänta tills det finns flera stabila årsklasser att fiska på innan man ökar uttaget. Innan EU och övriga fiskenationer är överens om en konkret åtgärdsplan som garanterar torskens återhämtning anser vi att konsumenterna bör välja andra fiskalternativ.
WWF förespråkar miljömärkning som vägledning för konsumenterna, där märkningen garanterar att fisket är uthålligt.
Fiskbranschens riksförbund anser att miljöorganisationerna rödmärkning ger konsumenterna fel signaler.
-- Merparten av all torsk i svenska fiskdiskar kommer från Barents hav där bestånden inte är hotade, säger Yngve Björkman vid Fiskbranschens riksförbund. Vi arbetar i stället för att berednings- industrin och handeln ska utveckla och förbättra fiskens ursprungsmärkning. Om konsumenten vill välja en torsk från Barents hav i stället för från Östersjön ska man kunna äta den med gott samvete.
I år får alltså 75 miljoner kilo torsk fångas i Östersjön, men även om det låter mycket har fångsterna stadigt minskat under 20 år: i mitten av 1980-talet fångades över 400 miljoner kilo torsk i Östersjön, lika mycket som i dag fångas i hela Norra ishavet och Barents hav.
-- Det är förstås ett stort misslyckande, säger Bengt Sjöstrand vid Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium. I ekonomisk mening, och för fiskets framtid, är torsken utan tvekan hotad, även om den som art eller bestånd inte är utrotningshotad. Och hotet omfattar såväl Östersjön som Kattegatt och Nordsjön, alltså de vatten där det svenska fisket i huvudsak bedrivs.
Och det finns exempel på att det kan gå riktigt illa. Utanför Kanadas ostkust kraschade torskbeståndet ungefär samtidigt som torsken började minska i nordöstra Atlanten. 1992 stoppades allt fiske helt och hållet, och ännu efter tolv år har beståndet inte återhämtat sig.
Arter och bestånd varierar naturligt upp och ner i antal. Det är alltså inte onaturligt att goda år följs av dåliga år. Men när männi-skan inte anpassar fångsten efter tillgången kan svängningarna förstärkas och förlängas. Det är just vad som skett.
-- Fiskeflottornas storlek och rationalisering styrs i allt högre grad av näringspolitik och de regler och subventioner som förhandlas fram inom EU och med andra nationer, säger Bengt Sjöstrand. Flottans kapacitet styrs allt mindre av tillgången på fisk.
Dessutom är fiskereglerna ofta direkt skadliga. Torskfisket styrs av kvoter, men när kvoterna är fyllda fångas fortfarande en hel del torsk som bifångst till annat fiske. Den torsken måste slängas i sjön, ofta skadad eller död, och räknas varken in i fångststatistiken eller hamnar på matbordet.
Småtorsk, under minimimåttet, måste också slängas tillbaka i sjön, oräknad och outnyttjad.
-- Men det har blivit bättre med nya selektiva redskap, säger Bengt Sjöstrand.
Till allt detta kommer det omfattande illegala fisket, alltså fångster som aldrig rapporteras till myndigheterna.
-- Vi brukar lägga på 40 procent på den officiella fångststatistiken för att täcka in det illegala fisket, säger Bengt Sjöstrand, men det är förstås en grov gissning.
Fiskeflottans överkapacitet, bifångster och illegalt fiske försvårar förstås anpassningen till ett uthålligt fiske.
Många intressen är inblandade och kollektivt ansvar för en gemensam resurs fungerar sällan bra; "vad hjälper det att jag avstår när någon annan ändå tar upp det som finns kvar".
-- Icke desto mindre finns ju en kärna av fullt lagligt och ansvarsfullt torskfiske i både Östersjön och Västerhavet. Och i många fall är det lagliga fiskare som drabbas först av protester och köpbojkotter, säger Bengt Sjöstrand. Men som konsument bör man kräva att få veta mera om fiskens ursprung.