Men vi är många som hjälper småfåglarna att klara sig till nästa säsong genom vår vintermatning i fågelbord och automater av de mest skiftande modeller.
Trafiken börjar redan i den första, bleka gryningen. De är som skuggor ännu, mina talg-oxar, blåmesar, grönfinkar, gulsparvar och pilfinkar vid fågelbordet ett stycke utanför köksfönstret.
Fåglarnas överlevnad så här års är direkt kopplad till möjligheterna att skaffa mat, så energirik som möjligt, och i tillräcklig mängd.
En fågel har en kroppstemperatur på 40 grader. Den temperaturen måste hållas under den långa vinternatten med kanske lika många minusgrader.
Alla affärer - från stormarknader till kvartersbutiker - som Correnkollegan Gunnar Gabrielsson och jag tittat in i på sista tiden, har någon sorts förpackning av fågelmat. Ibland endast i ganska dyra enkilospåsar men vanligtvis i större emballage och rent av lösviktsbehållare.
Inte gör det så mycket om fröpåsen blir någon krona dyrare till en liten foderautomat på en balkong. Men för storförbrukarna finns pengar att tjäna på jämförelser. Och det är skillnad på fågelfrö och fågelfrö.
Titta inte bara på prislappen utan också på varudeklarationen - om sådan finns. Det är lätt att få betala dyrt för den havre som till betydande del ingår i alla viltfågelblandningar. Med tanke på att den odlande bonden får högst en krona per kilo för havre blir prispåslaget i grossist- och detaljhandeln betydande.
Men ut till fåglarna, slutkonsumenterna, som är aningen svåra att intervjua. Jag får göra som jag brukar i sammanhanget - observera.
Jag gillar de färdigköpbara talgbollar som är enkla att hantera men visst är det ganska lätt att ordna egna förpackningar. Varianterna är otaliga. Jag känner folk som gör sig besvär med att smälta talg i kastrull, blanda i solrosfrö och hälla smeten i blomkrukor.
Själv har jag funnit det enkelt att packa något kilo talgklumpar -- hemmabutikens avfall och julbordets rester -- i kycklingnät som jag hänger upp med en ståltråd vid fågelbordet.
Jag märker att den osmälta talgen i kycklingnätet faktiskt går åt fortare än motsvarande mängd i färdigköpta talgbollar. Jag kan tycka att nätet runt bollarna är i tätaste laget. Meningen är ändå att fåglarna skall få i sig så stor energimängd som möjligt. Inte jobba ihjäl sig för att komma åt maten.
Våra kvarstannande vinterfåglar har förstås skiftande favoritmat. Talgoxar, blåmesar och mesar tar helst solrosfrö. Talgpaketen uppvaktas ofta. Grönfinkar, övriga finkar, liksom i synnerhet gulsparvar äter sin havre.
Övervintrande koltrastar och björktrast tar vara på alla äpplen, som vi generöst lät vara kvar på träden till våra vänner fåglarna eller inte riktigt mäktade med att plocka ner och vinterförvara.
Domherrarna, våra midvinter- och senvintergäster, plockar makligt av solrosfrö men sitter lika gärna i syrénbuskarna och äter knoppar. Pilfinkarna kör emellanåt undan talgoxarna från talgen. Nötväckan, en udda besökare hos mig mitt ute på slätten, har jag aldrig sett ta något annat än solrosfrö. De späda gråsiskorna, som dyker upp på eftervintern, plockar helst kross på marken, rester som uppstår när de mera näbbstarka finkarna frossar.
Fåglarna äter faktisk det mesta som sätts ut på fågelbordet. Bröd till exempel, inte särskilt energirikt, men som vårt skatpar begärligt far i väg med.
Correnläsare ringer mig ibland och undrar varför fågelbordet har så få besökare. Det kan ha sina skäl. Om det är mitt i stan finns kanske många fågelbord - med fetare frö -- i närheten? Eller så ligger just ditt fågelbord lite öppet och oskyddat.
Några tips kan kanske vara på sin plats.
n Sätt fågelbordet på ett lugnt ställe, om du har en trädgård, inte precis utanför entrédörren där det är mycket spring. Placering intill buskage är bra som skydd mot till exempel sparvhökar. Men sparvhökar skall för all del också äta.
n Visst är det så att vinterfågelmatningen skräpar ner en del, inte minst på hyreshusbalkongen, jag vet som tidigare balkonginnehavare. Tala gärna med grannarna om fågelmatningen, särskilt de som bor under . . .
n Feta frö som solros och hampa är alla fåglars favoriter när det är kallt. Om pengarna räcker - blanda själv hellre än att välja "viltfågelblandning". Ren och rå havre, dyr i blandningarna, föredras av ytterst få arter.
n Själv blandar jag rent solrosfrö med skalad havre, så kallad innerkornshavre. Är det riktigt kallt blir det mest solros i hinken vid påfyllning.
n Går det åt rejält med fågelfrö under en vinter - åk direkt till grossisten, typ Granngården (tidigare Odal). Där kostar en 25-kilossäck med solrosfrö 219 kronor och 30 kilo havre 91 kronor. Blanda hälften av varje så kostar din egen vildfågelblandning 5:90 per kilo.
Annars är det, för enkelhetens skull, bara att köpa fröerna i den vanliga livsmedelsaffären. Men se upp med havrepriset . . .