Marknaden för torrfoder till hundar är övermättad, reklamstinn och svårnavigerad. Den tid är förbi då man slängde till Karo ett köttben och en överbliven korvbit. I de svenska butikerna finns hundmat i mer än tusen varianter från 124 grossister (2001). Tre fjärdedelar av det som säljs är torkade produkter.
Att tränga igenom den snårskogen är inget för en genomsnittlig husse eller matte. Men det gjorde agronomen Marie Sallander vid Sveriges lantbruksuniversitet. Jobbet tog henne flera år och resultaten räckte till en doktorsavhandling.
-- Jag har velat ge en bild av hur marknaden ser ut, och granska innehållet i produkterna. Resultatet är att det finns en hel del brister, och att dyra foder avviker från innehållsdeklarationen lika mycket som de billiga, säger Marie Sallander.
Här finns alltså pengar att spara. Prisspannet är mycket stort -- från drygt 7 kronor till 36 kronor per kg enligt en prisöversikt som Corren gjort i några Linköpingsbutiker. Den skillnaden motsvarar över 3 000 kronor om året för ett djur som äter 300 gram om dagen.
Därmed inte sagt att 18-kilos-påsen för 139 kronor är det bästa och mest ekonomiska för dig och din hund. En del av lågprismärkena har bristfälliga innehållsdeklarationer. En del har förhållandevis låg fetthalt vilket kan göra att hunden behöver mer av fodret för att få tillräckligt med energi.
En del av de dyra fodren kan ha en högre kvalitet på råvarorna. Det engelska märket Salters (dyrast i Correns genomgång) innehåller enligt tillverkaren bara kontrollerade ingredienser som majsmjöl, kycklingkött, rundkornigt ris, ägg och som grädde på moset Extra jungfrulig olivolja. Men innehållet av energi och näring avviker knappast från de billiga sorterna, och som vi ska se så imponerade Salters inte heller på Correns testjyckar.
Bra mat är viktigt för hunden. Det är ett budskap som gått hem, understött av förförisk reklam. I Europa har svenskarna är en särställning när det gäller att tro mer på köpta produkter än på hemmalagat. Marie Sallanders studie av 461 hundars matvanor visar att bara 3 procent fick övervägande hemmalagat. Motsvarande siffra i England är 50 procent och i Italien hela 90 procent.
”Mattes köttbullar” kan vara väl så nyttiga. Men det kräver att man håller koll på sammansättningen. Hundars matsmältning och ämnesomsättning är annorlunda än människors. Det är enk-lare -- och kanske tryggare -- att välja en färdig produkt förutsatt att man kan lita på vad som står på påsen.
Om ett foder kallas helfoder ska det enligt lagen tillgodose djurets hela näringsbehov. Statens jordbruksverk har uppdraget att kontrollera att näringsrekommendationerna följs. På 80-talet var det inte ovanligt med undermåliga foder, men på senare år har inget sådant fall inträffat
n Den som säljer foder är skyldig att förse påsarna med en innehållsdeklaration. Där ska framgå hur stor andelen är av råprotein, råfett, fiber (växttråd), aska (mineraler) och vatten (om halten är över 14%).
Utöver dessa anges ofta andelen kalcium (Ca) och fosfor (P).
Protein behövs framförallt för uppbyggnaden av kroppens vävnader och skelett, men kan också omvandlas till energi.
Fett är den effektivaste energikällan och är dessutom nödvändigt som lösningsmedel för viktiga vitaminer.
Kolhydrater i form av socker och stärkelse är den billigaste energikällan.
Fibrer är i stort sett osmältbara för hunden, men en liten mängd gör nytta för matsmältningen.
Kalcium och fosfor är de största beståndsdelarna i benstommen.
De mest aktuella näringsrekommendationerna (2000) kommer från den amerikanska organisationen AAFCO. Jämför den här listan (miniminivåer för vuxna hundar) med innehållsdeklarationen på ditt hundfoder.
Protein 18%
Fett 5%
Kalcium 0,6%
Fosfor 0,5%.