När till och med Accept, som får sägas vara någon sorts urtyp för skitig hårdrock, ger sig på att framföra sin musik ihop med en symfoniorkester, då får det nästan ses som en naturlag - alla gamla hårdrocksband gör det förr eller senare. Accept har i år till och med tagit konceptet ut på turné.
Men i Rejmyre finns det inga symfoniker. Istället är det fullt ös och redan från första början. Bandet går in till "Die by the sword", som ärligt talat låter rätt illa (möjligen är inte ljudet inställt ordentligt). Men den är samtidigt så kraftfull att det inte spelar någon roll - Accept presenterar sig själva perfekt.
Det är deras första spelning utan symfonikerna sedan i februari, så viss ringrostighet hade varit förståelig, men efter ett par låtar sitter allt som det ska (ljudet också) och Accept verkar vara i högform.
Att det endast är gitarristen Wolf Hoffman kvar av originalmedlemmarna är gamla nyheter, och inget som stör. Det "nya" bandet har helt klart förvaltat Accepts namn bra, och faktiskt utvecklat det med ett par skivor som står sig bra bredvid det gamla materialet. Det märks också live, och knappast någon i publiken i den mörka Rejmyrenatten hade varit lyckligare av en ren nostalgispelning.
Sedan är det så klart riktigt kul att höra klassikerna. "Fast as a shark" är riktigt pigg och i "Midnight mover" visar Accept att de kan få igång ett rejält sväng också. Framförallt imponerar sångaren Mark Tornillo.
Sist kommer så klart "Balls to the wall". Det är långt ifrån kvällens höjdpunkt, men en bra avslutning på en föredömligt tight spelning utan några onödiga utsvävningar.