Kvinnojouren har funnits i Motala i 25 år och har verkat för att hjälpa en lång rad våldutsatta kvinnor och barn. Men ekonomin har ständigt varit någonting som man brottats med. 2013 var ett riktigt krisår och då var en nedläggning så nära att kommunen valde att skriva ett särskilt avtal som ökade bidraget från 250 000 kronor till 600 000 kronor. Sedan dess har jouren fått denna summa och byggt upp en verksamhet utifrån dessa medel samt statliga bidrag.
– Det finns ett stort behov. Trots de bidrag som vi får och de insatser som vi gör så skulle vi behöva göra ännu mer. Vi har ett högt tryck och måste ibland hjälpa kvinnor till andra aktörer därför att vi inte har tid att ta emot alla, säger ordförande Tina Olby.
Men förra året ville kommunen ändra förutsättningarna. De ville ha ett avtal som innebar att ju mer statligt bidrag som kvinnojouren fick desto mindre skulle kommunen gå in med utöver grunden på 250 000 kronor, ett förslag som jouren sa nej till.
– Det är inte så de statliga pengarna fungerar. Vi har kontrollerat ända upp på departementsnivå. Kommunerna ska stötta verksamheterna ändå. Det stöder som vi ger är sådant som kommunerna annars är skyldiga att ge, säger Tina Olby.
– Vi har en verksamhet som har väldigt gott rykte i landet. Samtidigt är Motala kommun en av de kommuner i landet som ger sämst ekonomiskt stöd till sin kvinnojour. Att de då ändå drar ner borde de själva tycka är pinsamt, tillägger Maria Dahl-Karlgren på kvinnojouren.
Att stödet från kommunen minskar innebär enligt dem ett hårt slag för verksamheten.
– Det är skarpt läge för oss. Vi ska titta på vad vi kan dra ner på, men vi vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi kommer naturligtvis att söka mer statliga medel, men sådant tar väldig tid och det blir ju de utsatta kvinnorna och barnen som påverkas därför att vi har mindre tid för dem, säger Tina Olby.
Samtidigt, påpekar kollegan Sandra Kindström, är de statliga medlen öronmärkta och kan inte användas till det som kvinnojouren finner lämpligast. Staten kräver också omfattande redovisning om hur pengarna använts, någonting som också tar tid att arbeta med.
– Det känns som att vi jobbar i motvind. Vi kan inte få prioritera det vi vill göra vilket är att hjälpa kvinnor i Motala som blir utsatta för våld, säger hon.