Sommarbilagans vandrare på gång.
Piggare, starkare och lugnare. Man blir en hel del bra saker av att vandra och röra sig i naturen. Särskilt väl värt att tänka på en sommar som denna förstås efter pandemiutbrottet som redan i våras fick många av oss att söka upp de stora vidderna och den friska luften i terrängen. Så varför inte även ägna en del av semestern åt en tur till fots i en lugnande miljö som händelsevis inte är belagd med asfalt eller kantad av trottoarer.
Häng med ut i skogen.
Följ med ut och gå.
Det behöver inte vara krångligt, dyrt eller svårplanerat. Östergötland är som gjort för vandring och Östgötaledens 140 mil erbjuder ett närmast gränslöst utbud av stigar, skogsvägar och spänger för en säker färd. Väl så njutbart som att vandra i fjällen.
Stärkt och inspirerad av allehanda forskning som unisont berättar om de positiva effekterna med vandring och vistelse i naturen, snör jag på mig kängorna en sommardag när solen står högt och hela naturreservatet – ett av många i Kolmården – spritter av lummig livsglädje. Det blir en maklig tur utan krav. Pulsen sjunker när halterna av stresshormonet kortisol minskar. Östgötaledens markering på stammarna i orange visar vägen och det är bara att följa med. Först in i storskogen, sedan upp och ned för en höjd och till sist ut på en mosse som påminner om Lappland.
Lugnet infinner sig och tankarna löper friare än någonsin. Att naturen ger stimulans åt hjärnan är ingen nyhet och är bara en av de positiva effekterna med att vandra leden fram. Gamla fantasier och drömmar väcks till liv och en ambition från förr om att vandra hela Appalachian Trail, 350 mil från söder till norr på den amerikanska östkusten, får plötsligt ny näring. Nåja, Östgötaleden räcker gott för stunden och närheten och lättillgängligheten är givetvis stora plus i sammanhang. Satsa på upptäckter i närområdet i sommar.
Spängerna underlättar färden över mossen.
Den vidsträckta och ångande mossen passeras via dubbla spänger och frampå eftermiddagen börjar det bli dags att hitta en lämplig plats för att slå upp den nattliga basen och tältet på.
Tältet, ja. Det är inte det egna, vanliga. Jag testar istället friluftsbutiken Naturkompaniets nya satsning på att hyra ut tält. Bra för den som först vill testa på campinglivet snarare än att börja i fel ände med att köpa ett eget tält för några tusenlappar. Satsningen inleddes sommaren 2019 och blev inte oväntat en succé. Enligt företaget har cirka 4 500 tältnätter spenderats i hyrtält sedan starten.
För vissa handlar vandringen om att testa sina gränser. Att ta ut steglängden. Gärna det. Men inte just nu. En avkopplande hälsotur, inte långt hemifrån, är målet. En förförsikt mjuk mossa bildar, i just den avkopplande andan, den fulländade övernattningsplatsen i en glänta och hyrtältet – ett lätt, kompakt och vindstabilt tunneltält – är snabbt riggat. Utmed Östgötaleden finns det ett brett urval av vindskydd och rastplatser som gör övernattningen njutbar.
Mörkret får omfamna en och kängorna hänger uppknutna över en trädgren utanför absiden.
Natten upplevs som drömlös och den tidiga morgonen som rena drömmen i min ensamhet.
"These boots are made for walking", hälsar kängorna från sin trädgren och snart är vi på gång igen. Ivriga och nyfikna. Men utan andra mål än att följa leden. Alla vet (?) att det inte finns några genvägar till platser som verkligen är värda att besöka. Studier har visat att vandring i naturen påverkar vårt emotionella tillstånd i positiv riktning. Det sägs att den som ägnar sig åt någon form av vandring regelbundet har högre självsäkerhet och självkontroll. Det låter rimligt och det är mycket riktigt med framstående självkontroll jag så småningom fullbordar cirkeln och når målet som dagen innan var starten. Jag känner mig pigg, stark och lugn men bävar i någon mån inför återkomsten till civilisationen.
"These boots are made for walking."
En erfaren vandrare i USA menade nämligen att det allra svåraste med en lång vandring var att komma hem igen. "Då har man vuxit utanför det vardagliga pusslet och ens egen pusselbit passar inte längre in".
Nja, ett dygn på Östgötaleden i Kolmården har kanske inte riktigt den effekten. Jag tror hellre på tanken som lanserades i ett nummer av Skog & Forskning: "Studier visar att blodtrycket ökar vid vistelse i urban miljö och sjunker vid promenader i naturmiljö".
Naturen väntar.
Fotnot: För mer info om Östgötaleden www.visitostergotland.se/ostgotaleden/