Att möta naturen till fots ligger rätt i tiden. Fler och fler väljer den aktiva semestern och vill man vandra i spännande vildmarksmiljöer är inte fjällen ett måste.
Kolmården fungerar bra det också. Liksom Vikbolandet. Östgötaleden - alltid orange markering - skär genom terrängen på båda sidor om Bråviken och turistsatsningen Bråvikslandet, som sorterar under Upplev Norrköping, lockar med vandringspaket som innehåller boende, måltider, vandringstips och matsäck.
Vandra får man emellertid göra själv.
Vilket Sommar i Östergötland också gör en försommardag när vädret och de väldiga Kolmårdsskogarna bröstar upp sig och visar sig från sin absolut bästa sida. Häftet Vandring i Kolmården och Vikbolandet (finns på turistbyrån Upplev Norrköping) tipsar om sju olika vandringar med tillhörande fakta, kartor, kuriosa och turbeskrivningar.
Vi väljer Fridhemsrundan i Kolmården.
15 kilometer lång och "lätt" enligt beskrivningen.
I paketet njuter och övernattar man på Villa Fridhem innan allvaret drar igång morgonen därpå.
Naturturism med komfort
- Ha inte för bråttom, manar Isabel Wilhelm på Villa Fridhem innan
avfärden. Passa på att ta in och uppskatta den svenska naturen. Det är en helt ny värld som öppnar sig där ute. De trolska skogarna, småsjöarna, mossorna och den fantastiska utsikten på sina ställen.
- Även om intresset för naturturism ökar, vill många samtidigt ha komfort. Äta gott och sova bra i anslutning till sitt vildmarksliv.
Från frukostbuffén fyller vi på kaffetermosar och fixar mackor som sedan packas ned i ryggsäckarna.
Sedan är det bara att börja gå. Man följer Östgötaleden, uppfräschad häromåret, och börjar med någon kilometer rakt norrut innan leden svänger till vänster vid Rödmossen. Efter bara hundra meter kommer första nödvändiga stoppet.
Varggropen.
En liten skylt pekar in i skogen och plötsligt öppnar sig den djupa gropen med stensatta väggar. "Ramla inte ned, ni kommer aldrig upp" ekar rådet
i bakhuvudet medan andra tankar
direkt går till Emil i Lönneberga och den hemska kommandoran som ju mötte sitt öde i en varggrop.
Välkommet avbrott
Därefter blir det spännande skogsstigar, delvis i kanten på ett hygge, innan man är framme vid en bit på asfaltsvägen. Vid skylten mot Mela svänger vi in till vänster och har nu drygt två kilometer av grusväg med Nedre Glottern på vänster sida. Solen steker och hettan pressar. Ändå för tidigt för första kaffepausen.
En kilometer innan Mela svänger vi till höger och följer skylten mot Hjälmarsösjö. Ett välkommet avbrott efter den tradiga och odramatiska grusvägen. Vid Bärsjöns norra spets serveras elvakaffet och de första mackorna. Vi har gått nio kilometer och varit ute i två timmar. Livet leker och det är en underbar dag och upplevelse.
Vildsvinsspår och trollskog
Efter ytterligare någon kilometer med grusväg börjar vandringen på allvar. Leden övergår i en stig, viker in till höger och går brant uppför. Nu är det slut på det såsiga lullandet på vägen, här krävs skärpta sinnen när stigen går upp och ned och vindlar i alla möjliga riktningar. Genast mycket roligare och mer givande. Man får både hisnande utsikter och spåren av vildsvinens omfattande bökande. Den fuktiga doften från mossorna förstärker känslan av bortglömd trollskog.
Utsikt utöver det vanliga
Ännu ett vägskäl dyker upp.
Vi tar till vänster, mot Getå och Korpklint, och fortsätter att utan problem följa orange markering. Till Korpklint är det tre kilometer och där ska utsikten vara sensationell. Där ska det också bli lunch ur ryggsäcken. Stigen känns plötsligt dryg men så står vi i alla fall uppe på Korpklint och blickar ut över skogarna, ängarna, E 4, Bråviken och långt därborta även Norrköping. Inför den häpnadsväckande tavlan av naturens oändlighet smakar de sista mackorna och kaffeslurken närmast onaturligt gott.
Sista biten tillbaka till Villa Fridhem går nedför och på grusvägar och betas snabbt av. Svetten lackar i pannan och benen känns lätt stumma. Känslan av naturupplevelsen i kombination med den fysiska insatsen kunde dock inte vara bättre.
15 blev 22 upplevelsekilometrar
Enligt guidehäftet ska Fridhemsrundan vara 15 kilometer lång, men enligt vår egen mobilapp har vi traskat i 22 kilometer. Då är ändå två kilometer borträknande efter en förarglig felnavigation direkt efter elvakaffet. Det är dock ingenting att deppa för. Tvärtom. Varje meter har varit en upplevelse.
Så mycket mera än stegen man tar, rent av.