Rose Njeri Muhu, kallad Njeri, som driver barnhemmet i Kenya landade för första gången i Sverige under tisdagen. Hon är i Sverige för att berätta om verksamheten och skaffa fler sponsorer för att kunna expandera och ta emot och hjälpa flera föräldralösa barn hemma i Kenya.
Nu bor hon hos familjen Berry i Klockrike och tillsammans med bröderna Martin och Peter, som varit nere på barnhemmet och arbetat som volontärer, påbörjar hon berättelsen om hur allting startade.
Sjuksköterskan Gillian Lawrence-Brown, med en brittisk far och en kenyansk mor, startade en rehabiliteringsklinik för äldre människor i Kenya. Farmen, som kliniken är belägen på, ligger i närheten av staden Athiriver i ett område som heter Lukenya, strax söder om Nairobi.
En dag fick Gillian förfrågan att ta hand om två föräldralösa bröder, Amigo 8 år och Ekuru 7 år. Kort därefter fick hon ytterligare en förfrågan om hon kunde hjälpa tre föräldralösa systrar som förlorat sin mamma i aids. Flickorna mådde så dåligt att bo kvar hos sina morföräldrar eftersom det ständigt var en påminnelse att det var där deras mamma dött.
- Gillian tyckte först inte att hon var redo att ta hand om så många barn men efter några veckors betänketid hämtade hon hem dem till farmen. Där fick de sedan bo med en fostermamma men när Gillian såg att det inte fungerade tog hon hem dem till sig, byggde ett hus och startade på så sätt Canini Beehive Childrens Centre, berättar Njeri.
Och sedan dess har barnen strömmat till. På centret bor sammanlagt 26 barn, 15 av dem är föräldralösa och resten är barn till personalen på farmen, som mestadels består av ensamstående föräldrar. Dessutom är ytterligare ett 30-tal föräldralösa barn kopplade till centret. De bor inte där utan lever hos anhöriga, oftast hos sina morföräldrar. Dem träffar personalen en gång i månaden för att försöka tillgodose deras behov i form av kläder och hjälper till med deras eventuella problem.
- Ett speciellt fall var Carol. Hon bodde hos sin mormor och Gillian betalde för hennes uppehälle till mormodern. Men hon behandlade flickan illa så till slut kom Gillian överens med mormodern att Carol skulle få bo hos oss, säger Njeri.
Njeri själv växte upp i Athiriver och på skolloven hjälpte hon till på farmen med administrativa uppgifter. Efter avslutad utbildning började hon arbeta där.
För ett år sedan inträffade en tragedi. Gillian blev skjuten till döds av några inkräktare.
- Det var en svår tragedi för barnen. Nu var deras mamma borta. Jag själv var inte på farmen när det inträffade eftersom jag rest bort för att fortsätta mina studier. Men när Gillian dödades släppte jag allting och återvände till farmen, säger Njeri.
Centret startade alltså utifrån Gillians rehabiliteringsklinik. Därefter byggdes ett litet hus för barnen att bo i och 2001 påbörjades ett skolbygge. Tanken är nu att skolan ska bli som en internatskola och rymma även bostad för barnen.
Att Njeri är i Sverige nu och speciellt i Klockrike beror på att barncentret till stor del finansieras från Sverige genom föreningen "Athi-Lugnås Friends". Gillians syster Mary är gift med Lars Lindström från Lugnås i Västergötland. Martin och Peter Berrys mamma är kusin med Lars Lindström och därav deras intresse och engagemang.
Njeri, som sedan Gillians död ägnat all sin tid åt centret, hoppas att man ska kunna expandera och ta emot fler barn. Men för det behövs finansiella medel och centret är helt beroende av donationer. Från den Kenyanska staten får de inga bidrag.
- Det finns så många föräldralösa barn i Kenya. De har inte råd att gå i skolan, de har periodvis ingen mat och är i stort behov av hjälp. Just nu har vi fyra platser lediga men människor kommer till centret med namnlistor på barn som behöver vår hjälp. Då är fyra platser inget alls, det är svårt att inte kunna ta emot fler för att man inte har tillräckliga ekonomiska resurser, säger Njeri.
Trion förklarar att aids är en av de största anledningarna varför människor dör i Kenya och att så många barn är föräldralösa.
- Eller så dör de av sjukdomar till följd av att aids försvagat deras immunförsvar. 50 procent av Kenyas befolkning är under 16 år, så det är en väldigt ung befolkning, säger Martin Berry.
Han åkte första gången till Kenya 2002 för att under fyra månader hjälpa till på centret, bland annat med skolbygget och som gymnastiklärare. I sommar har han haft brodern Peter Berry med sig.
- Det var en dröm som gick i uppfyllelse, säger de.
Njeri ser ljust på framtiden. Även om det ibland är besvärligt att driva centret på grund av de tuffa ekonomiska förutsättningarna känns det som hennes framtid.
- Jag känner stor kärlek till barnen och vi är som en familj. Innan jag åkte sov jag inte på två nätter. Första natten kunde jag inte sova för att jag var spänd och den andra natten var det ingen som ville låta mig sova, skrattar hon.
FOTNOT: Rose Njeri Muhu berättar om barncentret i Klockrike skola ikväll klockan 19.00.
Fakta Barncentret
Att vara sponsor till Canini Beehive Childrens Centre innebär att man betalar 300 kronor i månaden. Då får man ett speciellt fadderbarn.
Man kan också vara stödmedlem och betala 50 kronor om året.
På centret får barnen stanna tills de kan klara sig själva. Någon övre åldersgräns finns inte.
Canini betyder liten på stammen Kikuyus eget språk. Detta kallades Gillian av sin pappa eftersom hon var så liten.
Fakta Kenya
1963 blev Kenya självständigt efter att ha varit en brittisk koloni. 1992 hölls de första flerpartivalen i Kenya, i vilka president Moi och Kenya African National Union (KANU) behöll regeringsmakten.
Kenya har av stora och växande socioekonomiska motsättningar. Landet är ett av världens mest ojämlika länder vad gäller inkomstfördelning. Mer än hälften av befolkningen lever på mindre än 1 USD per dag och person. Nära kopplad till den skeva inkomstfördelningen är den utbredda korruptionen och misskötseln av offentliga medel, som är ett allvarligt hinder för ekonomisk utveckling. Regeringen har dock förklarat att ekonomin och korruptionsbekämpningen kommer att ges högsta prioritet.
Kenya har drygt 30 miljoner invånare.
Sveriges bistånd till Kenya uppgick år 2002 till 115 miljoner svenska kronor.
Källa: Exportrådet
Kopplingen till Sverige finns genom Gillians syster som gifte sig med en svensk från Västergötland.
Rose Njeri Muhu, kallad Njeri, som driver barnhemmet i Kenya landade för första gången i Sverige på tisdagen. Hon är i Sverige för att berätta om verksamheten och skaffa fler sponsorer. Detta för att kunna expandera och ta emot och hjälpa fler föräldralösa barn hemma i Kenya.
Nu bor hon hos familjen Berry i Klockrike och tillsammans med bröderna Martin och Peter, som varit nere på barnhemmet och arbetat som volontärer. Så börjar hon berättelsen om hur allting startade.
Sjuksköterskan Gillian Lawrence-Brown, med en brittisk far och en kenyansk mor, startade en rehabiliteringsklinik för äldre människor i Kenya. Farmen, som kliniken är belägen på, ligger i närheten av staden Athiriver i området Lukenya, strax söder om Nairobi.
En dag fick Gillian en förfrågan om att ta hand om två föräldralösa bröder, Amigo, 8 år, och Ekuru, 7 år. Kort därefter fick hon ytterligare en förfrågan om hon kunde hjälpa tre föräldralösa systrar som förlorat sin mamma i aids. Flickorna mådde så dåligt av att bo kvar hos sina morföräldrar eftersom det ständigt var en påminnelse att det var där deras mamma dött.
- Gillian tyckte först inte att hon var redo att ta hand om så många barn, men efter några veckors betänketid hämtade hon hem dem till farmen. Där fick de sedan bo med en fostermamma. Men när Gillian såg att det inte fungerade tog hon hem dem till sig, byggde ett hus och startade på så sätt Canini Beehive Childrens Centre, berättar Njeri.
Och sedan dess har barnen strömmat till. På centret bor sammanlagt 26 barn, 15 av dem är föräldralösa. Resten är barn till personalen på farmen som mestadels består av ensamstående föräldrar. Dessutom är ytterligare ett 30-tal föräldralösa barn kopplade till centret. De bor inte där utan lever hos anhöriga, oftast hos sina morföräldrar. Dem träffar personalen en gång i månaden för att försöka tillgodose deras behov i form av kläder och hjälpa till med deras eventuella problem.
- Ett speciellt fall var Carol. Hon bodde hos sin mormor och Gillian betalade för hennes uppehälle till mormodern. Men hon behandlade flickan illa, så till slut kom Gillian överens med mormodern att Carol skulle få bo hos oss, säger Njeri.
Njeri själv växte upp i Athiriver och på skolloven hjälpte hon till på farmen med administrativa uppgifter. Efter avslutad utbildning började hon arbeta där.
För ett år sedan inträffade en tragedi. Gillian blev skjuten till döds av några inkräktare.
- Det var en svår tragedi för barnen. Nu var deras mamma borta. Jag själv var inte på farmen när det inträffade eftersom jag rest bort för att fortsätta mina studier. Men när Gillian dödades släppte jag allting och återvände till farmen, säger Njeri.
Centret startade alltså utifrån Gillians rehabiliteringsklinik. Därefter byggdes ett litet hus för barnen att bo i, och 2001 påbörjades ett skolbygge. Tanken är nu att skolan ska bli som en internatskola och rymma även bostad för barnen.
Att Njeri är i Sverige nu och speciellt i Klockrike beror på att barncentret till stor del finansieras från Sverige genom föreningen "Athi-Lugnås Friends". Gillians syster Mary är gift med Lars Lindström från Lugnås i Västergötland. Martin och Peter Berrys mamma är kusin med Lars Lindström, därav deras intresse och engagemang.
Njeri, som sedan Gillians död ägnat all sin tid åt centret, hoppas att man ska kunna expandera och ta emot fler barn. Men för det behövs finansiella medel och centret är helt beroende av donationer. Från den kenyanska staten får de inga bidrag.
- Det finns så många föräldralösa barn i Kenya. De har inte råd att gå i skolan, de har periodvis ingen mat och är i stort behov av hjälp. Just nu har vi fyra platser lediga, men människor kommer till centret med namnlistor på barn som behöver vår hjälp. Då är fyra platser inget alls, det är svårt att inte kunna ta emot fler för att man inte har tillräckliga ekonomiska resurser, säger Njeri. Trion förklarar att aids är en av de största anledningarna till att människor dör i Kenya och att så många barn är föräldralösa.
- Eller så dör de av sjukdomar till följd av att aids försvagat deras immunförsvar. 50 procent av Kenyas befolkning är under 16 år, så det är en väldigt ung befolkning, säger Martin Berry.
Han åkte till Kenya första gången 2002 för att under fyra månader hjälpa till på centret, bland annat med skolbygget och som gymnastiklärare. I sommar har han haft brodern Peter Berry med sig.
- Det var en dröm som gick i uppfyllelse, säger de.
Njeri ser ljust på framtiden. Även om det ibland är besvärligt att driva centret på grund av de tuffa ekonomiska förutsättningarna känns det som hennes framtid.
- Jag känner stor kärlek till barnen och vi är som en familj. Innan jag åkte sov jag inte på två nätter. Första natten kunde jag inte sova för att jag var spänd, och den andra natten var det ingen som ville låta mig sova, skrattar hon.
FOTNOT: Rose Njeri Muhu berättar om barncentret i Klockrike skola i kväll klockan 19.