-- Det känns mycket bra, säger Qamar ul Wahab. Nu kan människorna överleva och bygga upp sina hus igen.
Den värsta jordbävningen i Pakistan på hundra år, kanske någonsin, inträffade den 8 oktober.
-- Vi ringde hem, men fick ingen kontakt. Jag fick panik, berättar Tahira Wahab. Jag var så illamående. Alla grannarna kom och frågade oss hur det var.
Det visade sig att både hennes och maken Qamars familjer i staden Wah Cantt, 70 kilometer från jordbävningsområdet och 40 kilometer från Islamabad, var oskadda. Tragedin har ändå nått dem.
-- Min systers svåger skulle gifta sig i december. Inbjudningskorten var skickade och allt var klart. Nu är bruden, brudgummen och hela familjen med hus och allt borta. Den ende som överlevt är brudgummens pappa, som var i en annan stad, berättar Tahira.
Två dagar efter katastrofen åkte Qamars bror, som är mäklare, till Balakot, en stad med 100 000 invånare.
-- Inga hus finns kvar där, berättar Qamar. Han och hans vänner samlade ihop vardagsgrejor som de delade ut. Han har fortsatt med det och åkt tillbaka tio gånger.
-- Min bror säger att han inte förstår vad en jordbävning är. Det är som om någon jätte kommit och trampat på staden.
Tahira och Qamar besökte Balakot i somras. Staden låg/ligger på en sluttning vid en flod med friskt rent vatten från bergen. Klimatet är behagligt, betydligt svalare än i Islamabad.
-- Det var så vackert. Jag vill bo här, sade jag då, berättar Tahira.
-- För två veckor sedan tog min 75-åriga mamma med sig barnbarnen dit för att de skulle se och förstå, berättar Qamar.
Vintern närmar sig nu och tre miljoner människor behöver hjälp att fortsätta leva.
-- Människorna där uppe lever av djur. De kan inte lämna djuren nu. De gamla kan inte flytta och det finns inga vägar.
Helikoptrarna räcker inte heller.
-- Försvaret i Pakistan har bara 28 helikoptrar. Men nu har det kommit helikoptrar från Turkiet, USA och Kina. Ryssland har skickat maskiner för vägrensning.
Till att börja med var det inte lika lätt som vid tsunamin att få in pengar till de nödlidande.
-- Man kände sig lite ledsen. De är också människor. Men svenskarna hjälper alltid, betonar Tahira.
Vad behövs mer?
-- Filtar och tält, svarar Tahira och hennes man påpekar att det kan vara tio grader kallt nu.
-- Teknologi för att bygga lättare hus snabbare skulle behövas, säger han.
I bergen har man byggt husen av sten. Precis som överallt i världen har man använt det material som funnits till hands.
Pakistanier runt hela världen skickar gärna sitt stöd via Edhi Foundation, en stiftelse, som startats av den nu 70-årige Abdul Sattar Edhi. I 50 års tid har han vigt sitt liv åt att hjälpa handikappade.
-- Edhi Foundation har fler ambulanser och helikoptrar än regeringen, säger Qamar, och tar bara emot bidrag från pakistanier.