Sedan hon var åtta år har hon slukat allt om hajar. I morgon kan Mickaela Henrikssons intresse göra henne 10 000 kronor rikare.
Platsen är tv-huset i Stockholm. Pulsen är hög. Det är en timme kvar till inspelning.
Lugnast av alla är en 14-årig tjej från Klockrike.
-- Första gången var jag lite nervös, men nu känns det inget särskilt, säger Mickaela Henriksson där hon sitter i sin loge och väntar.
Hon är i Stockholm för tredje gången på lika många veckor. Nivåerna upp till och med 5 000 kronor har hon klarat utan större problem. Men det är nu det gäller. Ska hon bli stormästare i SVT:s "Kvitt eller dubbelt" och åka tillbaka till Östergötland med en check på 10 000 kronor i bagaget?
-- Det är klart jag vill vinna, men jag blir inte besviken om jag åker ut, påstår Mickaela Henriksson och låter verkligen som om hon menar det.
Hon har en svart t-shirt på sig -- prydd med hajar förstås. Och i en kedja runt halsen hänger en hajtand som hon fått av programledaren Henrik Johnsson efter en tidigare kvitt eller dubbelt-rond.
-- Jag hoppas den ger tur, säger Mickaela och fingrar på smycket.
-- Bara det inte blir några frågor om svenska hajar. Dem kan jag inte mycket om.
Mickaela har alltid gillat djur. Hon gjorde nyligen sin prao i en djuraffär i Linköping och drömmer om att jobba i ett tropikarium. Hemma gosar hon gärna med sina gulliga marsvin Lurvas och Ludde.
Men de djur hon verkligen är expert på är så långt från gulliga man bara kan komma.
-- Jag blev nyfiken på att ta reda på om hajar var så farliga som alla sa.
Mickaela älskar hajar i allmänhet och vithajen i synnerhet -- den glupskaste och mest ökända av dem alla.
-- Den är så stor och fascinerande uppbyggd. Den kan känna vittring av en bloddroppe i vattnet på en kilometers håll.
Fascinationen över vithajarna går inte att ta miste på -- inte engagemanget heller.
-- Det där som sägs om att de ska vara så blodtörstiga är fel till hundra procent. De är inte ute efter människor. Det är väl inte deras fel att de tycker att surfarnas brädor ser ut som sälar och därför attackerar dem, säger Mickaela med hetta.
Jodå, hon har sett Steven Spielbergs filmklassiker "Hajen" från 1975. Men monstret som fick en hel generation att kippa efter andan bet inte på Mickaela .
-- Det var verkligen inget att bli rädd för. Det finns inga hajar som ser ut så där. Den såg ut som en jättestor gummileksak. Jag höll på att skratta ihjäl mig . . .
Mickaela var åtta när hon läste sin första hajbok. Sedan gick det inte att få stopp på henne.
-- Hon är en riktig bokmal. Det har hon efter mamma, påstår Mickaelas pappa, Jonas Henriksson, och sneglar menande på hustrun Marie. Föräldrarna och storebror Rickard, 17, är med i Stockholm för att stötta sin dotter -- även om Mickaela som sagt ser ut att klara sig alldeles utmärkt på egen hand.
Familjen har fått finna sig i att planera sina utflykter och semestrar efter var det kan tänkas finnas utflytsmål med anknytning till hajar.
-- Jag försökte ta med henne på folkrace till Dunteberget en gång. Det gick inget vidare, flinar pappa Jonas.
Vad ska hon göra med pengarna om hon vinner?
-- Jag skulle nog spara pengarna och ta dykarcertifikat om några år. Och jag skulle vilja åka på vithajssafari i Australien någon gång. Men då behövs ännu mer pengar.
FOTNOT: Hur det gick för Mickaela Henriksson i "Kvitt eller dubbelt" ser du kl 18.15 i morgon, söndag, i SVT1.