Vad som en gång var ett stort intresse för hästar i allmänhet blev till ett intresse för företagande i synnerhet för Anna Andersson. Hon är född och uppvuxen i Åby utanför Norrköping. Hösten 1992 fick hon sin första häst, islandshästen Skuggi.
Hade du någon gång en vision om en egen hästgård?
– Jag hade en vision om ett eget företag, äga en gård och föda upp hästar. När jag köpte Kulltorp utanför Klockrike var det ingen hästgård. Jag letade helt enkelt efter en gård som passade min plånbok så jag åkte omkring och letade passande gårdar. På försommaren 2003 köpte jag Kulltorp.
Blev det som du tänkte dig det?
– Det blev mycket större, verksamheten blev större än jag tänkt mig vilket jag inte ens i min fantasi kunnat föreställa mig. Jag sa att jag aldrig skulle ha någon ridskola, nu har jag 80 elever i veckan. Förr var det mer avel men det är det minsta jag sysslar med nu.
Anna Andersson berättar vidare att det är mycket folk som kommer till gården, varje dag, året runt. Det passerar säkert 200 personer i veckan, alla verksamheter inräknade. På Kulltorp erbjuds bland annat inackordering i box och på lösdrift och i detta ingår utsläpp samt morgon- och middagsfodring. Sedan kan tjänster utöver detta köpas till.
– Man kan rida lektioner och det finns även utrustning att köpa här. Jag fixar med hovslagare, veterinär och även kiropraktor - både för häst och ryttare. Jag gillar tanken på samverkan, att alla är bra på sin grej. Samverkan med samarbetspartners är själva tanken.
Anna bodde på Kulltorp i 10 år tills hon träffade Örjan Pettersson, som driver Kolstorps gård utanför Borensberg. Där bor paret numera.
– Undervisningen tar mesta tiden plus att driva företaget. Så har jag en webbshop, säljer och packar varor. Så försöker jag också vara mammaledig just nu, till Tuve som är fem och en halv månad gammal. Jag är hemma på förmiddagarna så tar jag med Tuve till Kulltorp under eftermiddagen och så kommer Örjan och hämtar upp Tuve efter det han har gjort färdigt hos korna hemma på gården och då jag har mina lektioner.
Varför blev det islandshäst för dig?
– Redan när jag gick i sjunde klass var jag med en kompis till stallet och där träffade jag en islandshäst som hette Blesa. Hennes ägare behövde hjälp med henne så jag blev fodervärd på Blesa. Jag var glad att den var av ponnystorlek för jag är inte så lång och gillar mindre hästar.
Du är ensamföretagare - ingår du i något nätverk?
– Ja, ett kvinnligt nätverk som heter Qvinst. Det startades av bland andra LRF och Tillväxtverket för några år sedan och erbjöd träffar för kvinnliga företagare i Mellansverige inom grön näring. Först hade de grundträffar som sedan utvecklades till runt 300 genföretagare. Nu träffas vi en gång om året i ett par dagar. Det är toppen för oss att få komma in på en konferensanläggning och fundera på målvisioner. Vi har ju aldrig tid med det annars. Ur företagarperspektiv är det en bra grej.
Anna Andersson har också haft två mentorer från start.
– Ulla Lönn, som också är min kompanjon i vissa delar av verksamheten. En jättebra mentor vad det gäller kvinnligt företagande. Sedan är det Sven Lönnquist, min revisor. Han är min ekonomiska mentor. Honom träffade jag när jag var i uppstartsskedet och han har utbildat mig på bokföringsområdet.
– Att träna hästar är en sak men att driva ett företag är en annan - vilket man inte gör bara genom att vara ridinstruktör. Utmaningen är att driva företaget och att få det att gå ihop.