De har skapat ett blommande paradis på slätten

Inte bara växterna trivs i Klockrike, utan  också cockneyhönsen mår gott.

Inte bara växterna trivs i Klockrike, utan också cockneyhönsen mår gott.

Foto:

klockrike2005-10-13 00:00

Om en trädgård skulle kunna slösa med sina känslor så är denna Klockriketrädgård absolut en sådan.

Hör bara på namnen på några av alla de växter vi hittade: sammetshortensia, honungsros, chokladblomma, fikon, valnötsträd, olivträd, kransveronika, magnolia...

Här skulle man gärna stanna länge. Sitta på de vitgrå teakmöblerna som aldrig varit i närheten av träolja, titta på alla fjärilar som trängs på fjärilsbuskarna, lyfta blicken och följa skogsklematisens väg högt upp i trädet vid avenbokshäcken och kanske resa sig för att makligt vandra bort till den varmaste hörnan och plocka mogna björnbär.

Allt det där kan Kerstin och Egon Pedersen göra varje dag. För nio år sedan köpte de huset och trädgården i Klockrike. Den stora gårdsplanen fanns redan från början, men trädgården bestod annars mest av gräsmatta. I dag finns där betydligt fler blommor, buskar och träd -- och sittplatser.

Vindskydd

Kerstin och Egon blev snabbt medvetna om att det blåser från slätten. Alltså behövde trädgården skydd mot vind och även mot insyn.

De planterade en del snabbväxande saker, som avenbokshäcken. Häggmispel, likaså. De barrväxter som fanns från början stammades upp.

-- Allt måste klippas och föryngras, säger Kerstin, när jag egentligen mest för mig själv förbannar att jag låtit mina egna kinesiska enar och tujor få breda ut sig och skjuta mot höjden och bli otympliga, fula och skrymmande.

Vi häpnar nog ändå mest över alla de otaliga terrakottakrukorna med fuchsia. Kerstin är en äkta fuchsiasamlare och vid vårt besök i slutet av augusti blommar de i full prakt.

-- Ett par hundra, svarar Kerstin på frågan om hur många fuchsiorna i trädgården kan vara.

Hon pekar på en med pyttesmå blommor, den är irländsk. En annan intill har hon fått av Egons bror i Danmark. Andra fuchsior har Kerstin bytt sig till eller köpt på resor. Hennes och Egons souvenirer heter nämligen växter och krukor.

Fuchsiorna blommar från juli och faktiskt ända fram till frosten kommer. Då blir det ett bestyr, alla fuchsiorna ska beskäras och bäras ner i källaren. Under vintersäsongen duschas grenarna en eller två gånger.

Trädgård på höjden

Runt om i trädgården har planteringar höjts upp genom torvblock och extra jord.

-- På det sättet, med hjälp av avsatser, kan man här och där höja en annars platt tomt, säger Egon och går före till ett skyddat hörn. Om man inte visste att slätten stryker förbi utanför Klockrike skulle just den här hörnan kunna vara en Medelhavsträdgård med sitt olivträd och fikonträd, och med rosor som blommar mellan tegelpannorna på ett tak. Ett valnötsträd imponerar men ger inga frukter så här långt norrut i världen.

Trädgård är en hobby och ett intresse som ger massor av frisk luft och motion. En trädgård får däremot inte ställa några krav på sina ägare. Ett visst mått av ogräsacceptans råder alltså i Klockrike. För att undvika för mycket ogräs har man lagt ur vackert grus där det annars blivit bar jord.

Egon och Kerstin svarar snällt på den ständiga frågan: Vad är det där för växt? De kan alla latinska namn men har ibland svårt att komma på det svenska. Latinet är inte till för att snobba, utan för att trädgårdsvänner världen över verkligen ska prata om samma slags växter.

Fjärilslockare

Mycket har förstås redan blommat över. Magnoliorna borde vi se, det förstår vi av Egons beskrivning av de vackra vita och gula blommorna. På våren är här också fullt av nävor, som är utmärkta marktäckare. Våren bär inte minst med sig blommande azaleor och rhododendron.

På väg fram mot nästa sittgrupp med sina vackra, obehandlade teakmöbler, beundrar vi päronspaljén. Den är säkert från 1920-talet, gissar de nuvarande ägarna. Intill päronen fladdrar fjärilarna, ditlockade av fjärilsbusken. Vi passerar också buxbom i olika former och lite varstans små stenblock med taklök. Blocken har Egon tillverkat av cement plus torvmull och vatten.

Annat från Klockriketrädgården:

ºHönor av rasen dvärgcockney som gärna äter ogräs (och lite annat) och som dessutom är trevliga.

ºKlematis som slingrar sig upp i träd. Normalt planterar vi ju gärna klematis utefter husväggar, men där är oftast för torrt för att de ska trivas riktigt bra.

ºÖverraskningar -- vackra saker möter i trädgården.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!