Framför huset i utkanten av Klockrike ligger hunden Birk.
I utkanten av Klockrike, mitt bland öppna fält och ett platt landskap som låter ögat se långväga åt alla håll, reser sig Kristina och Patrick Berrys gula hus. Hunden Birk springer fritt i trädgården, hönsen spatserar nöjt runt bland buskarna och två svarta katter kommer jamande till mötes.
– Vi har bott här sedan 2007. Vi hade varit här innan för jag kände familjen som ägde det. De hade haft den här jordbruksfastigheten i fem generationer, berättar Kristina.
Innan flytten bodde paret med sina fyra barn inne i Klockrike i 24 år.
– Det var jättepraktiskt med alla fyra barn att ha närheten till skolan och hålan. Det var en fantastisk lekmiljö för dem att växa upp i, men vi ville bo mer fritt så när den här gården var till salu slog vi till, fortsätter hon.
Det nuvarande hemmet ligger lite enskilt till, utan grannar på andra sidan staketet. Trädgården genomsyras av röda detaljer och mycket växter som pryder rabatterna.
– Jag tycker om att ordna stilleben och ställen som ögonen ska falla på, både inomhus och utomhus. När man går i trädgården ska det finnas någon vacker rabatt eller någon trevlig miljö som känns rogivande, förklarar Kristina.
Hon berättar att hon dock aldrig haft någon plan med sina rabatter. Istället har hon köpt de växter hon tycker om och låtit de klara sig på egen hand.
– Det är en fruktansvärt hård lerjord här och eftersom vi har varit borta stora delar av somrarna på Gotland har det varit så att "starkast vinner". En del blommor har aldrig velat bo här, medan andra har älskat det. Det har varit lite av ett lotteri.
Kristina och Patrick Berry trivs där de bor i utkanten av Klockrike.
Att inreda är både Kristina och Patrick intresserade av.
– Vi är inte rädda för varken färg eller form. Tvärtom tycker vi att det berikar, säger Kristina.
Patrick berättar att de till stor del har haft samma tankar och idéer om hur de vill ha det hemma.
– Sedan kan vi diskutera om den soffan ska stå här eller där, men vi är alltid två om beslutet. Det är inte så att jag kan flytta runt alla möbler som man hör att en del gör, för Patrick är väldigt intresserad, säger Kristina.
– Trivs man inte i ett möblerat rum vill man ju inte vara där, fyller Patrick i.
Han har alltid varit intresserad av design eftersom hans mamma var konstnärlig genom hans uppväxt. Många tavlor som pryder husets väggar har hon målat.
Kristina tror att hennes intresse för inredning, färg och form är ett ärvt intresse. För henne handlar det dock främst om trädgården.
Växthuset i Berrys trädgård har de byggt själva. Liksom mycket annat i trädgården går det i röda detaljer.
– Jag har många lantmästare och lanthuslärarinnor i min släkt. Jag har det i blodet, men har samtidigt känt att jag mår väldigt bra av att vara ute i naturen.
Både hon och Patrick är intresserade både av blommor, fåglar och naturen överlag.
– Då är det intressant att bo såhär och kunna följa flyttfåglar som kommer, blommor som slår ut och hur träden ändras efter årstid. Det berikar oss att få vara en del av det, säger Kristina.
– Här ser man allt som händer. Vi behöver inte åka till en sjö och ta med en kikare, det är bara att gå ut här, fyller Patrick i och tittar ut över trädgården genom köksfönstret.
Även inomhus speglas parets intresse för naturen. Det går inte att hålla räkningen på hur många fåglar de har i hemmet, både på tavlor och som prydnader i fönstren.
I ett av parets fönster. Strax utanför sitter de riktiga fåglarna, hönsen.
– Kristina var intresserad av fåglar innan. För mig var det något nytt, men så skulle vi göra något tillsammans och då gick vi en fågelkurs. På det sättet vaknade det, berättar Patrick.
Han är utbildad civilingenjör och har designat flygplan. Just därför har fåglar också varit intressant för honom att studera.
– De är ju urflygplan, skrattar han.
I övrigt beskriver Kristina att de gärna blandar gammalt och nytt i hemmet.
– Jag tycker att det är intressant med ett hem där man kan blanda, i en förhoppningsvis väl avvägd komposition. Bara nytt är väldigt tråkigt tycker vi, men vi vill heller inte bo i ett museum. Många saker flyttas om när barnbarnen varit här, skrattar hon.
Hon belyser också vikten av att som pensionär, efter att ha jobbat mycket, få komma hem till en vilsam miljö där det finns utrymme för att slappna av och hämta ny energi.
– Även om man är trött mår man bättre av att gå ut och vara i trädgården i en timme, snickra eller greja med något än att bara sitta i TV-soffan. Det förlöser tankar och ger en annan sorts energi. Vårt hem har verkligen varit ett ställe att hämta kraft ifrån.