"Du lär dig att leva med lastbilen. Du jobbar inte 7–16. När det finns jobb så jobbar du. Det är allt mellan fem på morgonen och åtta på kvällen", säger Victoria Johansson.
– Att vara en lastbilschaufför är inget jobb – det är en livsstil, säger den 19-åriga lastbilsföraren från Kisa, Victoria Johansson.
På ett industriområde i Tallboda tar Victoria sina raster. När vi kommer in är det svårt att hitta parkering för det är lastbilar överallt. Victoria avbryter sin lunchrast och visar oss var vi kan parkera. Vi följer henne upp till personalrummet där tre andra kvinnor sitter och äter. Ingen av dem är lastbilsförare – de jobbar administrativt. Det är bara Victoria som är lastbilsförare bland kvinnorna. Hon jobbar i en mansdominerad bransch – åtminstone på företaget där hon är anställd.
Men detta representerar inte hur könsfördelningen i lastbilsförarbranschen ser ut överlag.
– Fler och fler tjejer vill bli lastbilsförare i Östergötland. Trenden har pågått i ett par år, men enligt Skolledarrapport Åkeri är nu var tredje elev på landets utbildningar en kvinna. I vissa skolor är nästan 3 av 4 elever tjejer, till exempel Carlsunds Utbildningscentrum i Motala. Det är rekord, säger Sigalit Slutbäck, VD på Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd.
Östergötland har 41,4 % kvinnliga elever om man slår ut det på alla transportskolor i länet. 92,9 procent av alla som tar examen i Östergötland får jobb direkt.
För att jobba som lastbilsförare krävs det en utbildning som innehåller både teori och praktik, men också att tåla att sitta ensam många timmar. Här gäller tidiga morgnar och sena kvällar. Det är ingen match för Victoria. Det här är hennes drömjobb.
Hur kom det sig att du blev en lastbilsförare?
– Min farbror har kört lastbil och min pappa har alltid haft motorcyklar, bilar, traktorer och grävmaskiner. Där började det. Jag har alltid drömt om att köra maskiner och lastbilar. Jag älskar allt som låter.
Victoria har jobbat som lastbilsförare i drygt ett år. Hon började som praktikant, sedan som sommarvikarie och nu är hon den enda kvinnliga lastbilsföraren på företaget som har fått en fast anställning.
Det var inte något konstigt med att utbilda sig till lastbilsförare som tjej menar Victoria. När hon gick utbildningen var det en tredjedel tjejer och alla fick samma förutsättningar. Det fanns kvinnliga instruktörer och hon upplever att skolan var ganska öppen.
– De flesta är glada när det kommer en tjej.
"Tjejer brukar ha lättare med den teoretiska delen än den praktiska, men gör man sitt bästa så kommer man långt", säger Victoria Johansson.
Reagerade någon på ditt yrkesval?
– Alla vet att jag är en pojkflicka. Jag tycker om det som killar gillar, bilar och motorer. Jag är inte mycket för tjejrelaterade grejer, fixa naglar och sådant.
Men jag ser att du har fixat ögonfranserna?
– Det är mest för att se vaken ut, säger hon och skrattar.
Det har varit utmanande att komma ut och köra lastbil som 19-åring, men den unga chauffören har haft stöttning från familj, kollegor och chefer.
Om sin första arbetsdag säger hon:
– Det var så läskigt att jag höll på att skita ner mig. Jag skulle köra asfalt själv och jag var så nervös över att något skulle hända. Jag satt själv. Det var bara jag. Jag kunde inte säga att jag var praktikant. Jag körde två laster med bil och släp och det gick bra till slut.
– Jag känner än idag att det är utmanande, men det är utmaningen som gör det roligt.
En vanlig arbetsdag för Victoria brukar börja vid 06.30 och sedan kör hon fram till cirka 16–17 på eftermiddag. Det är utsättningar, tömningar och hemtagningar av containrar. Hon kör i max 4,5 timmar, sedan måste hon ta rast.
Vad är det roligaste med jobbet?
– Alla kollegor. Vi är som en familj. Vi är ett härligt och glatt gäng. Och att man får ratta en lastbil, som jag har längtat efter.
När andra träffar den unga lastbilföraren på fritiden tror de att hon jobbar inom handel eller som frisör. "De tror att man som lastbilsförare alltid går i träskor och arbetskläder", säger Victoria Johansson.