Klockan har just slagit 11 och utställningslokalen i biblioteket i kisa är redan full med folk. Det är premiär för invigningen av "Skänk en bänk" och vernissage för utställningen om Anna-Karin "Kisa" Magnusson.
Vi har berättat om arbetet med de nya bänkarna som pryds av namn på personer som på olika sätt satt Kisa på kartan.
En som fått en bänk uppkallad efter sig är Inger Nilsson, kanske mest känd för sin roll som Pippi Långstrump. Hon kommer från Kisa men bor sedan många år tillbaka i Stockholm.
Inger Nilsson säger att hon haft fullt upp den här veckan med jobb men att hon kunde vara ledig den här dagen för att åka till Kisa och gå på invigningen.
– Jag är jätteglad för det, säger hon.
För den breda allmänheten är du kanske mest känd för rollen som Pippi Långstrump. Hur känns det att någonstans ha blivit en del av den svenska folksjälen?
– Det känns bra, säger hon och skrattar till.
– Jag tänker ju inte så mycket på det, jag är ju så van att det är så. Men det känns bra.
Hon säger att hon tycker att projektet är en rolig idé.
– Det är roligt att man gör något utanför storstäderna och att man tänker att "vad har vi?". För alla har någonting, säger hon.
– Jag är riktigt imponerad över det här.
Flera personer håller tal under invigningen och Fredrik "Frallan" Jonsson spelar en låt. Gerda Antti, som också fått sitt namn på en bänk, läser även en dikt.
Under vernissagens gång ansluter allt fler besökare och till slut får inte alla plats, utan ett gäng står utanför utställningslokalens dörrar och spejar in i lokalen.
Efteråt säger Gerda Antti att det känns roligt att hon fått en bänk. Hon börjar prata om känslorna för orten.
– Det är jättetrevligt att vi har den här känslan för vårt samhälle. Att vi trivs här, säger hon.
Utanför biblioteket står Fredrik "Frallan" Jonsson. Också han är glad över att ha fått en bänk.
Förutom att ha fått en utställning tillägnad sig har förstås även Anna-Karin "Kisa" Magnusson fått en egen bänk.
På plats finns hennes syskon Ing-Marie Magnusson och Magnus Magnusson. Magnus hör till skaran som håller ett tal.
Utställningen har Ing-Marie satt ihop. Idén kom till henne en tid efter att hennes syster gick bort, vilket hon gjorde i januari år 2003.
– Sedan gick det ett tag. Vi tömde hennes lägenhet och det kom hem väldigt mycket material i flyttlådor.
När Ing-Marie gick igenom materialet slogs hon av vilken skatt det var.
– Det här kunde man inte bara kasta bort, säger hon.
I stället kom hon så småningom att sätta ihop en utställning om sin kända syster. Sedan dess har den visats två gånger, innan den sattes upp nu igen i samband med invigningen.
Att systern får en egen bänk beskriver Ing-Marie Magnusson som jätteroligt.
– Hon drömde ju om att komma tillbaka till sin hembygd och få något eget här. Det skulle egentligen ha varit ett torp men sedan gick hon ju bort. Nu har hon sin bänk vid torget där vi vuxit upp.
– Så det är lite som att komma tillbaka. Och jag kan dessutom gå och sätta mig på bänken och umgås med min syster. Det rör mig väldigt mycket.
Brodern Magnus Magnusson håller med.
– Det är naturligtvis väldigt positivt, säger han.
Efter ett tag börjar folk att droppa av. Gudrid Hansen, samordnare för Kisa handel och service, har tid till en pratstund. Vi rör oss bort till en lugn plats i biblioteket. Hon är trött men glad.
– Det har blivit precis som vi hade hoppades. Vi är i hamn.