Corren bjöd med Gösta Gustavsson (M) på en rundtur i Kisa med omgivningar.
Som nyvald ordförande i miljö-, bygg- och räddningsnämnden (mbr) fick han bland annat titta närmare på färska tillbyggnader och renoveringar av tre hus från 1870- och 80-talen.
"Huset är förstört"
Här är hans kommentarer.
Trädäck: – Det är säkert inte olagligt, men betydligt större än vad behovet kräver.
Tillbyggnad: – Det hade gått att göra bättre och snyggare. Här hade jag önskat att husets ägare tagit hjälp för att få goda råd.
Tillbyggnad: – Usch, det här är ju att häda. Det gamla huset är förstört.
Krockar
Hur det kan gå så illa?
– Brist på kunskap, säger Gösta Gustavsson.
En annan förklaring är de senaste årens intresse och vurm bland fastighetsägare att bygga till och bygga om.
Och där gamla tekniker och material krockar med nymodigheter.
Det kan vara inglasade verandor och trädäck som får originalhuset att förlora den arkitektoniska balansen.
Det kan vara perspektivfönster som förändrar den ursprungliga fasaden till oigenkännlighet.
Frågan är vad Gösta Gustavsson som nämndordförande kan göra för att slå vakt om det byggnadshistoriska arvet som ändå finns kvar.
Han hänvisar till den kulturhistoriska inventering som Östergötlands museum gjorde på Kinda kommuns uppdrag 1976.
Omistlig miljö
Här pekas fyra områden "av stort värde" ut, vilket ger ett visst skydd:
* Tingshustorget och södra delen av Storgatan. Miljön klassas som "omistlig".
* Skvallertorget/Grönedegatan. Området "bör skyddas som helhet och byggnadernas speciella karaktär får ej förvanskas".
* Grönedegatans krön. Området "får inte förvanskas".
* Kvarngatan/Kärleksstigen. Miljön "bör klassas som värdefull. Byggnadernas karaktär får inte förvanskas".
Viss kontroll
Det innebär att kommunen som tillsynsmyndighet har en viss kontroll. Framför allt vid ansökningar om bygg- respektive rivningslov.
Här är praxis att ärendet även går på remiss till kultur- och fritidsnämnden för utlåtande.
Vid andra fastigheter är det desto besvärligare. Som vid de tre exempel som Gösta Gustavsson kommenterar i artikeln.
Hans råd är att fastighetsägare vänder sig till kommunens byggkontor innan de går till handling med såg och hammare.
– Eller prata med kunniga inom branschen som finns i trakten. Det behöver inte bli en kollision mellan det tekniska och estetiska.