Här är Kindabiljetten samt en tågbiljett mellan Tannefors och Kölefors. "Biljetterna hade blivit dyrare", säger Gunvor.
Biljetten, som var utfärdad av SJ, står det tydligt att under år 1935 får Alvar Sandelius gå på järnvägen mellan Kisa och Slätmon.
– Det är något säreget med att gå på järnvägen. Antagligen gick de där för att det var lättare att gå där än på den vanliga vägen. Mina farbröder gick också ofta på järnvägen, tågen gick så sällan, berättar Gunvor Sandelius.
På biljettens baksida står det också om reglerna som gäller om man ska få gå på järnvägen. Däribland står det att gående på järnvägen sker på egen risk och att man inte ska trampa ner slänten. Kom det ett tåg fanns det en uppmaning till de gående: Stig skyndsamt åt sidan om tåg höres eller synes komma. Personer med nedsatt syn fick inte köpa biljett. Biljetten gällde ett helt år och kostade 1,5 kronor.
Gunvor Sandelius var inte ens sju år när hennes pappa gick bort.
– Jag tog tillvara på några saker från min pappa. Sakerna har blivit liggande efter det.
En portmonnä är en av sakerna som Gunvor valde att spara. När coronan var som värst började Gunvor rensa bland hennes pappas saker och öppnade portmonnän hon hade haft så länge. Där i låg inte bara biljetten från 1935 utan också en tågbiljett från 1940.
Den biljetten gick mellan Tannefors och Kölefors och kostade 4 kronor och 30 öre. Biljetten var giltig ett dygn.
– Då hade biljetterna blivit dyrare. Demonstrationerna i Ådalen hade skett så folk började tjäna mer pengar.