Kenneth Magdesjö köpte Sveahuset annex på Storgatan år 2007 för att i första hand rädda det för eftervärlden.
– Jag stod inte ut med att se huset förfalla.
Den genomgripande renoveringen av det rivningshotade huset kostade runt 1,5 miljoner kronor. Östergötlands museum stöttade med motiveringen att det var "högst angeläget och av största vikt" att byggnaden från 1902 bevarades.
Med nya entrédörrar, takkupor och putsade väggar blev huset en fröjd för ögat.
Till att börja med.
"Jag grät"
Snart fläckades fasadens mjuka, varma och noggrant framtagna färger av lastbilars framfart.
– Jag grät när jag såg vad som hände, säger Kenneth Magdesjö.
Med vatten och mjuk borste försöker han med jämna mellanrum ta bort spåren efter saltstänk och vattenkaskader.
– Men det är jättesvårt eftersom kalkputsen suger åt sig smutsen.
Inne i byggnaden har Kenneth Magdesjö sin möbelbutik. Även här märks den tunga trafiken.
– Huset står på en stensockel. Ändå skakar det så pass att varor ramlar ner från hyllorna.
Hoppet om en trivsammare gatumiljö väcktes när genomfarten rustades upp 2012.
– Man sa att det skulle bli långsammare lastbilstrafik, men jag upplever att det blev precis tvärtom. Det finns ingen som håller hastigheten.
Förstör fastigheten
Strax norr om Sveahusets annex ligger Solhåg från 1906. Huset ägs av Sven Anderson och han vill få bort genomfartstrafiken snarast möjligt.
– Den tunga trafiken förstör fastigheten och det blir enormt smutsigt.
Fasaden mot Storgatan är illa åtgången. Rappningen släpper och ursprungskulören har övergått i en solkig färglöshet.
Treglasfönster håller trafikbullrets decibeltoppar på avstånd för hyresgästerna. Så länge fönstren är stängda.
Sven Anderson har tvekat inför behovet av en utvändig renovering med tanke på att det snart skulle se likadant ut igen.
– Men till sist måste man göra något så nu ska vi laga skador och färga om.
Stora möjligheter
Det tänker även Anders Lundmark göra med sitt hus Eriksborg vid Skvallertorget. 15 år efter den senaste renoveringen är det dags för ett nytt krafttag med fasad och fönster.
– Man ska inte låta den mörka sidan ta över, säger Anders Lundmark och skickar samtidigt en passning till pessimister som tror att Kisa somnar in om riksvägen hamnar utanför samhället.
Tvärtom ser han stora möjligheter för samhället. Framför allt som bostadsort i naturskön miljö där lockbetet utgörs av större våningar med kakelugnar och trägolv. Som i Eriksborg och i flera andra bostadshus utmed genomfarten.
– Helst skulle jag vilja köpa hela Storgatan. Jag har en ständig efterfrågan på större lägenheter från kapitalstarka människor.