Den första snön faller redan den 11 november. I spåren av yrvädret drar sträng kyla in över Sverige och biter sig fast i flera månader.
Det märker de anställda på Kisa mejeri.
Ribbveden i halvmeters-längder från Kongo-Pelles såg i Bjärkeryd går åt som smör i vedpannan när ostkaren ska värmas till 38 grader.
Nästan lika många grader minus är det på lastbryggan när de första mjölkbilarna rullar in.
Från cirka 750 gårdar runt Kisa, Västra Eneby, Horn, Hycklinge, Tidersrum, NorraVi, Kättilstad, Hägerstad och Tjärstad.
– Totalt var det sjutton bilar som kom varje dag, säger Sven-Arne Alvin, mejeriarbetare mellan 1956 och 1966.
"Mycket lök"
Liksom andra morgnar är det bilen från Valdemarsvik som är dagens sista leverantör.
– Det var mycket lök i djurens utfodring där, så den mjölken vägdes in för sig och gick till kryddost.
Chaufförerna kånkar på mjölksåar med 40 eller 50 liter mjölk.
– Ibland hjälpte vi till där ute på bryggan. Det var tungt och för dåliga ryggar gick det inte.
Den här morgonen är flaskorna i lättmetall dessutom iskalla och stumma.
– De var bottenfrusna så vi fick ta en ångslang och köra ner i flaskorna.
Mjölken tinar visserligen, men på bekostnad av kvalitet, fetthalt och ersättning till mjölkbonden.
Förädling
Fukten pärlar sig inomhus när mjölken töms, vägs och separeras.
Grädde blir smör. Mjölk blir ost eller går vidare till försäljning i butiker lokalt och till Stockholm.
Skummjölken tar vägen tillbaka till bönderna. Eller till Cloetta i Ljungsbro och Semper i Kimstad för framställning av torrmjölk.
Mejeriarbetarnas klapprande träskor mot tegelgolvet hörs knappt i slamret när mjölkflaskorna diskas.
– Jag trivdes på mejeriet även om det var stressigt ibland, säger Sven-Arne Alvin som särskilt minns hundpasset klockan 03–11 som inleddes med att sätta fyr i vedpannan.
Brännskador
När värmen sprider sig i mejeriet fram på morgonkvisten har Alvin fått sällskap av 15 medarbetare.
Från mjölkprovare, ost-, smör- och ystmästare till föreståndare, kontorister och mejeriarbetare.
Det händer att de halkar på de fuktiga golven eller bränner sig på ånga.
Arbetsdygn utan incidenter räknas. När de olycksfria dagarna når upp till ett tusen blir det fest. Med mat, blommor och tända ljus.
Den hårda vintern 1965–1966 släcks till slut av vårens ljus och värme.
Det innebär samtidigt högsäsong på mejeriet med arbete i tvåskift.
I juni är invägningen maximal och risken för bottenfrusna mjölkflaskor minimal.