Det var någon gång på fredagen som lastbilen körde i diket.
På fredagen den 10 januari hamnade den 65-årige lastbilschauffören Stanislaw Lewandowski från Polen i diket på länsväg 580, strax norr om Pinnarp mellan Kisa och Svalsjö.
Där blev han sittandes flera dygn i den kalla östgötska vintern. Under natten till måndagen var det 22,4 minusgrader i Horn, Kinda kommun. Caroline Themner och hennes man var några av dem som passerade lastbilen under dygnen som den satt fast. De åkte förbi platsen på söndagseftermiddagen, och stannade då för att fråga chauffören om han behövde hjälp.
– Det var väldigt svårt, det var språkförbistring. Han förstod ingenting och vi förstod ingenting, säger hon.
Caroline ringde till 112. Det var då hon förstod att han suttit fast sen i fredags.
– Det kändes ju rätt förfärligt att han suttit där så länge.
Av larmoperatören fick hon även förklarat för sig att polisen hade varit där, och att mannen då inte skulle ha haft någon som kunnat betala bärgningen, men att han skulle få bärgningshjälp på måndag. Under tiden som Caroline och hennes man stod vid lastbilen kom åtminstone en annan sorts hjälp.
– Då kom det nån med pizza, berättar Caroline.
Olyckan inträffade på länsväg 580 mellan Kisa och Svalsjö.
Vägen var helt täckt av packad snö och is.
Tre dagar efter dikeskörningen, på tjugondag Knut, kom så till sist bärgningshjälpen.
När undertecknad kommer till platsen och försöker fråga Stanislaw själv om orsaken till att hjälp inte kommit tidigare så blir språkbarriären alltför stor. Men lättnaden över att till slut bli bärgad går inte att ta miste på. Med mycket möda lyckas Stanislaw i alla fall förklara att han bara har tre månader kvar till pensionen, innan han tårögd kramar sin räddare, bärgaren Emil Lywén.
Stanislaw Lewandowski gör tummen upp när bärgaren äntligen anländer.
Stanislaw Lewandowski är 65 år, och förklarar med gester att han sitt efternamn till trots inte spelar fotboll.
Stanislaw Lewandowski och Emil Lywén hugger i för att få upp lastbilen ur diket. De talar inte samma språk, men lyckas ändå kommunicera tillräckligt väl för att lösa uppgiften.
Därefter går allt i en väldig fart. Tillsammans fäster Emil och Stanislaw en tjock vajer från bärgningsbilen i lastbilens front. Vajern sitter i ett hjul som börjar rotera, och Stanislaws fordon rör sig sakta men säkert upp ur diket.
Men ännu är problemet inte helt löst. När lastbilen står på körbanan visar det sig att däcken inte får fäste. Hur mycket den polske lastbilschauffören än gasar så rör sig inte ekipaget. Därför beslutar Emil Lywén att helt enkelt bogsera Stanislaw, tills de kommer till en plats där han kan köra vidare själv.
Bärgningsbilen lyckas dra upp den dikeskörda lastbilen på vägen.
När lastbilen väl står på vägen visar det sig att däcken inte får grepp på den hala vägbanan.
Bärgaren bogserar iväg lastbilen till en plats där den kan köra.
Att utländska fordon inte är anpassade för svenska väder- och vägförhållanden är känt inom branschen.
– Hela EU är fullt av de där, men de har också en annan halkbekämpning. Man saltar mycket mer än vad vi gör, så de har en annan framkomlighet på kontinenten än vad de har när de kommer till Sverige, säger Ulric Långberg, samhällspolitisk chef på branschorganisationen Sveriges åkeriföretag.
Det handlar bland annat om att europeiska lastbilsekipage ofta kör med tvåaxlad dragbil och treaxlad trailer, jämfört med den mer stabila svenska standarden med treaxlad dragbil och fyraxlat släp. Till det kommer sviktande kvalitet på däcken.
Har du hört talas om att utländska åkerier inte vill betala för bärgning?
– Oh ja, det är inte helt ovanligt, säger Långberg.
– I gamla öst är man ofta mindre rustad att klara situationer som uppstår. Man kör på, upptäcker att "näe, det gick inte", så blir det stopp och så blir det systemet som ska rädda dem.
Samtidigt understryker han att han inte hyser någon fientlighet gentemot utländska företag och förare.
– Det är dina och mina tandborstar, kläder, livsmedel som de kör.
– Vi har ju bett dem komma, men vi tar inte hand om dem.