I "Fireball" kan man spela med upp till tre kulor – samtidigt. Flipperspelet är från 1972, och Per-Åke Olsson uppskattar värdet till runt 25 000 kronor.
Till slut nådde samlandet en kritisk nivå. Utrymmet där hemma började ta slut. Så när fastighetsföretaget Kindahus erbjöd lokalen på Torggatan i Kisa med rabatterad hyra slog Per-Åke Olsson till. I januari flyttade han och hans dryga 20 flipperspel in under namnet "EM pinball".
Affärsidén har varit att mot en avgift låta folk spela på de olika maskinerna. Han har även renoverat och sålt flipperspel. Ännu har det inte riktigt gått runt ekonomiskt. Men Per-Åke Olsson ser i första hand verksamheten som en hobby.
– Vissa åker utomlands eller spelar golf. Jag tycker att det är värt att skjuta till lite pengar för att kunna visa andra och öka intresset.
När den rabatterade hyresperioden gick mot sitt slut blev det dags att hitta något billigare. Valet föll på en källarlokal på Östgötagatan i Kisa. Det blir lite trängre, men de flesta maskinerna får plats. Planen är att öppna igen mot slutet av augusti när tavlor och belysning satts upp. Konceptet förblir detsamma.
Per-Åke Olssons fäbless för gamla flipperspel tog fart ordentligt för ungefär fem år sen. Då köpte han sitt första exemplar. Sen dess har det blivit många fler. Den gemensamma nämnaren för objekten i samlingen är den elektromekaniska konstruktionen. Mekandet är det som lockar.
– De spelen jag har är gjorda mellan 1958 och 1976. Och där är ju brytpunkten, runt 1976. Sen kom elektroniken in i spelen. Det är inte riktigt mitt intresse. Jag tycker om den gamla tekniken med elektromekanik.
Många dras till de gamla spelautomaterna av nostalgiska skäl. Folk i medelåldern med flipper-minnen från barndomen hör till de mer frekventa besökarna. Men även hos den yngre publiken verkar spelen ha gått hem, menar Per-Åke Olsson.
– Vi hade barnkalas i november med tjugo ungar som aldrig sett ett flipperspel förut, och jag hade fjorton spel hemma. De hade ju inte tid att äta tårta ens en gång!
Förhoppningen för framtiden är att kunna få större ruljans på försäljningen av renoverade spel. Ytterligare en tänkbar inkomstkälla skulle vara anordnandet av flipper-tävlingar. På bara besökare skulle Per-Åke Olsson i dagsläget inte gå plus.
– Men för mig är det inte så viktigt. Det får kosta pengar.
Drömmen är att samlingen ska sträcka sig ända tillbaka till flipperspelens barndom. Därför jagar nu Per-Åke nästa pärla till sin kollektion: spel från 30- och 40-talet.