Mitt bland snittblommor, kransar och buketter står Pia Schedenborg i full färd att lägga sista handen på en gravdekoration av granris.
Hon driver Kisa floristen och arbetar vant med blommor och kvistar för att skapa buketter och dekorationer, men det var långt ifrån självklart att hon skulle bli just florist.
– Som 18-åring var jag skoltrött och behövde ett sommarjobb. Jag slog i telefonkatalogen och ringde runt till butiker och företag tills jag slutligen fick napp hos Kisas dåvarande blomsterhandel.
Några dagar senare fick hon gå sitt första pass i blomsteraffären.
– Jag var helt vilse bland blommorna och kunde inte se skillnad på en pelargon och en begonia, säger Pia.
Hon blev dock snart fäst vid yrket och bestämde sig för att själv utbilda sig till florist, och efter tio år i blomsterhandeln blev en liten lokal i centrala Kisa ledig.
– Jag ville se om jag kunde driva en egen butik, så jag chansade. Jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte åtminstone testade att driva eget.
Bara några dagar senare fick Pia ringa upp sin tidigare kollega Marie Svensson och be henne börja arbeta hos henne.
– Marie jobbade i blomsterhandeln jag började i som 18-åring. Då var hon galen på mig för att jag inte kunde någonting om blommor och för att jag frågade tusen dumma frågor om allt. Men genom åren blev vi goda vänner och för mig kändes det självklart att hon skulle fortsätta arbeta med mig även efter att jag startat eget.
Nu har duon arbetat sida vid sida i 32 år, och upplevt både med- och motgångar, sorg och glädje.
– Som florist får man komma nära både glädje och sorg, och visst finns det tillfällen som påverkat en lite extra. Det är alltid tufft när någon dör, och framförallt om det är ett barn eller någon yngre person. Man känner så starkt för dessa personer som går igenom sorg och då känns det fint att kunna bidra med blommor och dekorationer så att begravningen ska bli så fin som möjlig.
Oavsett sorg eller glädje konstaterar Pia att just kundmötena är bland det bästa med hennes yrke.
– Folk är nästintill alltid glada och trevliga.
I år är det 20 år sedan Pia tog chansen och startade Kisa floristen, men att butiken skulle fortsätta drivas var ett tag osäkert.
– När Marie började närma sig pensionsålder blev jag osäker på om jag skulle orka driva vidare butiken på egen hand. I samma veva kom min dotter Amanda Daun hem och berättade att hon ville utbilda sig till florist, och då kändes tanken på att lägga ner helt fel.
Att dottern började arbeta i butiken blev på sätt och vis avgörande för butikens fortsatta drift, men hur framtiden ser ut är svårt att svara på, menar Pia.
– Jag är inte en sån person som ständigt siktar efter nya höjder och nya utmaningar, utan är väldigt nöjd med det jag har här och nu. Jag är glad om vi kan bibehålla vår butik och nivån vi håller här.
Om du skulle testat ett annat yrke, vad skulle du vilja göra då?
– Jag har alltid sagt att jag skulle vilja jobba med barn och bli förskollärare, men mina barn säger blankt nej, säger hon och skrattar.
I dagarna fyller Pia 50 år.
Hur ska du fira?
– Jag är inte mycket för födelsedagar, men jag har väl åtminstone tänkt att jag ska få en ledig dag från jobbet. Men sånt kan man aldrig veta i förväg, ler hon.