Slaget om tåget rullar vidare

Signalerna lyser rött för en upprustning av Stångådalsbanan. Samtidigt fortsätter Infrastrukturkansliet sitt arbete för en bättre och snabbare tågtrafik mellan Linköping och Kalmar.

Färdriktning. Michael Leijonhud pekar ut framtiden för KD-kollegerna Lena Käcker Johansson och Magnus Oscarsson vid överläggningar i Kisa våren 2016.

Färdriktning. Michael Leijonhud pekar ut framtiden för KD-kollegerna Lena Käcker Johansson och Magnus Oscarsson vid överläggningar i Kisa våren 2016.

Foto: Torbjörn Lindqvist

KISA2017-01-26 07:00

Det var i förra veckan som uppgiften om att en modernisering av Stångådals- respektive Tjustbanan inte finns med i planerna för infrastruktur de närmaste åren.

Nyheten väckte ilska, besvikelse och irritation bland ledande politiker och tjänstemän i Kalmar län och Östergötland.

Frågan är om beskedet innebär slutet för de båda banorna. Nej tvärtom, enligt Michael Leijonhud vid Infrastrukturkansliet i Hultsfred.

– Nu måste alla agera och ställa upp. Oavsett politisk åskådning. Det här måste vi vända och det blir 2017 års uppdrag för kommunerna och länen.

Du ser det som möjligt?

– Ja, det är fullt möjligt även om det blir fördröjt. Vi har bestämt oss och det handlar bara om tid för att övertyga personer inom Trafikverket som är emot tåg. De kommer att falla till föga för det går inte att gå emot folkets vilja.

Michael Leijonhud är fullt och fast övertygad om att upprustade tågbanor i den sydöstra delen av Sverige är ett måste för att regionerna ska stå rustade för framtiden.

– Det är inte svårt att förstå hur viktig en utvecklad trafik på Stångådalsbanan är.

Han pekar på det redan etablerade samarbetet mellan länen när det gäller sjukvård och kompetensförsörjning.

– Varken Kalmar eller Linköping klarar av nuvarande växtvärk om vi inte alla hjälps åt.

Ska man tolka statens hittills njugga inställning till modernare järnvägstrafik som att utbyggnaden av 2+1-väg på riksväg 23/34 Linköping-Kalmar ska fortsätta i stället?

– Det gör säkert Trafikverket. Men i dag saknas både väg- och arbetsplaner för det och det tar säkert tio år från ax till limpa.

Michael Leijonhud säger också:

– Mötesfri väg höjer trafiksäkerheten, men inte hastigheten. En buss kan i bästa fall köra i 90 km/tim och det är för sakta jämfört med ett betydligt snabbare tåg.

För att Stångådalsbanan ska bibehålla sin nuvarande standard krävs pengar till drift och underhåll.

Medel som går till Trafikverkets Region Öst och Region Syd. Enheterna bestämmer var för sig hur pengarna ska fördelas på den befintliga sträckan.

Var är banan som sämst?

– Sträckan Hultfred-Berga är sämst av alla. Tidigare var det sträckan Bjärka Säby-Hjulsbro, men den räddades med regionala pengar från Kalmar län.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om