De kreationer eleverna i årskurs 7 på Värgårdsskolan hade gjort visades på ett vernissage i skolans bibliotek. "Eleverna tyckte att det var roligt att jobba med andra material än bara papper och sax", berättar studie- och yrkesvägledare Eva-Maria Monell.
– Tanken är att det ska vara ett långsiktigt samarbete. Det är ett projekt som sträcker sig över tre år där ett företag följer en klass från årskurs 7 till årskurs 9. Att samma företag följer en klass bygger långsiktiga relationer, säger Eva-Maria Monell som är studie- och yrkesvägledare på skolan.
Företagen på plats i år är Rimaster, BTT Plåt och Abena. Målsättningen är att få fler företag till projektet som satte igång på allvar förra året.
– Vi vill gärna ha ett företag knutet till varje klass, säger Eva-Maria.
Alicia Blidh och William Sebring guidade tillsammans med Eva-Maria Monell runt Rimasters representant Kim Högberg (t.h.) i Värgårdsskolans lokaler.
– Vi vill satsa på att visa hur samhället faktiskt ser ut. Därför vill vi ge en bred bild av de företag som finns i Kinda, så att ungdomarna får en helhetsbild och förhoppningsvis vill stanna kvar och jobba i Kinda, säger Katarina Saint Cyr som är ämneslärare i samhällsorienterade ämnen.
Katarina Saint Cyr är ämneslärare i samhällsorienterade ämnen på Värgårdsskolan. "Det är en utmaning för mig med all planering med företagen. Men responsen från eleverna gör det värt allt", säger hon.
Företagen och skolan är växelvis "värdar". Eleverna gör studiebesök på företagen, och sedan besöker företagen skolan för att få en bild av hur eleverna har upplevt företaget.
– Inför studiebesöken jobbar vi med sådant som vilka egenskaper man behöver för att vara anställningsbar. Det gör vi genom till exempel konkreta samarbetsövningar och värderingsövningar som "heta stolen", säger Eva-Maria.
Bella Pettersson vill bli polis, Nikki Wathudurage designer, och Moa Hultman har siktet inställt på advokat. De var bland grupperna som presenterade sitt arbete för företagen på plats.
Katharina berättar om "tornbyggandet" som är just en sådan samarbetsövning. Eleverna ska i grupper om två-tre stycken tillsammans bygga ett så högt papperstorn som möjligt.
– De får sax, papper och tejp men inga mer instruktioner. Det handlar om att de ska få syn på vilka egenskaper och styrkor de har. Genom det kan man föra ett samtal om egenskaper och förmågor som är viktiga när man till exempel får ett sommarjobb och om framtida arbetsliv.
Det högsta tornet blev 257 centimeter högt. Katharina berättar att hon nästan blev tårögd av att se hur väl eleverna samarbetade.
Eleverna i årskurs 7 på Värgårdsskolan hade skapat många fantasifulla saker av spillmaterial från företag i Kinda.
Att det är viktigt med praktiska moment utöver de teoretiska är Katharina och Eva Maria överens om.
– Det blir en kick att göra praktiska, konkreta saker. Det ingår också i skolans uppdrag, att göra ungdomarna till engagerade medborgare, säger Eva-Maria.
Katharina har jobbat som lärare i över 25 år, och menar att hon kan känna sig uppgiven över att det ofta saknas förståelse från politiker och tjänstemän på alla nivåer.
Eva-Maria Monell är studie- och yrkesvägledare och Katarina Saint Cyr är ämneslärare i samhällsorienterade ämnen. "Vi vill att skolan och företagen ska bygga naturliga relationer", säger Eva-Maria.
– Man skjuter över målet. Jag är helt för betyg, men det blir så mycket fokus på det teoretiska. Det ger fel signaler. Från kommunalt håll måste man se hur viktigt det är också med allt annat som bidrar till hur barnen mår. Det är viktigt för kommunen som helhet.
Det är Eva-Maria som i huvudsak sköter kontakten med företagen.
Hilma Ekenvern och Tuva Malm vann Rimaster Rimforsas pris för kreativ formgivning av det spillmaterial Rimaster har lämnat till skolan. "Det var lätt att komma på idén, men det var svårt att göra blommorna", säger Tuva.
– Att Rimaster ville ställa upp var avgörande, säger Katarina och tillägger att de flesta företag är väldigt tillmötesgående.
– I den bästa av världar kan man göra allt, men vi har dels en budget att hålla oss till, dels kan vi inte slita ut oss, säger Katarina och berättar att det kan vara en utmaning med all planering.
– Att planera och genomföra den här typen av schemabrytande aktiviteter tar extra kraft och tid, men responsen från eleverna och fantastiska kollegor som möjliggör genomförandet gör det värt det. Vi har nog sått några frön, och förhoppningsvis gror de.
– Om det så bara är en elev vi kan göra skillnad för så är det värt allt, avslutar Eva-Maria.