Kroppen har nyss landat i Sverige och hon tycker det är skönt att vara hemma hos sina två barn.
Men mycket av psyke och sinne hos Sandrah Sköld lever fortfarande kvar i Kimilili.
– Den spontana känslan är att åka tillbaka.
Praktiken som blivande undersköterska gjorde hon på sjukhus, dispensärer och ute bland människor har väckt både tankar och idéer.
– Jag vill städa hela Kimilili och visa hur fint det kan bli. Nu är det skräp över allt.
Sandrah vill också veta mer om hur ungdomar i staden mår med tanke på deras uppväxt med aga, fattigdom och arbetslöshet.
– Aga är olaglig i Kenya, men kulturellt betingad. Inte minst på skolorna. Trots aga är det samtidigt mycket kärlek och det förstår jag inte hur det går ihop.
Det som imponerade mest på Sandrah var bemötandet inom sjukvården.
– Läkarna var supereffektiva. Ändå brast de inte i bemötandet utan lyssnade och var lugna. Där har vi mycket att lära.
Samtidigt såg hon stora brister i hygien och utrustning.
– Det var som att skickas tillbaka i tiden och det var nyttigt att se. Vi i Sverige har ju varit där en gång vi också.
Sandrah är tacksam över att hon fick chansen att praktisera i en afrikansk stad.
– Det är en ovärderlig erfarenhet och har tänt en glöd att göra mer.
Och hon ger inte mycket för männsikor som är kritiska till Kinda kommuns utbyte med Kimilili.
– Har man inte varit där ska man inte ifrågasätta.
Sandrah har varit där. Och tänker återvända.
– Jag och kompis har ett privat projekt i åtanke och vi pratar om att åka i oktober.