Positiv pappersexplosion

Mycket tyder på att pappersbrukets långa historia fortsätter. Som Corren berättat har ägarkoncernen Sofidel beslutat att bygga en konverteringsfabrik för tillverkning av toalett- och kökspapper. Investeringen på hundratals miljoner kronor innebär tryggat arbete för runt 140 personer samt nyanställningar och fortsatt drift.

Frågan är hur bruket har kunnat överleva i spåren av rationaliseringar, konkurrens och globalisering.

Assar Gällerspång, vd Swedish Tissue 2003–2010, säger:

– Genom bra samarbetemellan företagsledning, fack och lojala medarbetare som varit duktiga på att skapa och ta vara på affärsmöjligheter som funnits.

Även Lars Mathson, platschef 2000–2002, ser samarbete som en framgångsfaktor när hot om nedläggning har hängt över företaget.

– Hela bruket med personal, fack och ledning med platschef Stig Bengtsson som eldsjäl kämpade för sin sak.

För Torbjörn Hansen, vd 1989–2000, är det tre händelser som blivit direkt avgörande för pappersbrukets överlevnad.

1984: En avfallsanläggning byggs där hushålls-sopor eldas och ger billig energi till pappersframställningen.

– Det blev en bra energilösning och utan den hade bruket lagts ner av dåvarande ägare Södra skogsägarna.

1986: Pappersmaskin 3 exploderar.

1994: Pappersmaskin 4 exploderar.

Explosionerna orsakadestor materiell förödelse,men turligt nog skadades ingen människa. I båda fallen beslutade bruksledningen att investera försäkringspengarna i nya maskiner. Torbjörn Hansen ser det som en kombination av flera lyckliga omständigheter:

– Det var tillfälligheter, tur och rätt personal på rätt plats.

Ovisshet övergick i framtidstro vid millennieskiftet.

Engelska LPC Group blev ny ägare 2002 och satsade på en kraftig ökning av produktionen av mjukpapper (tissue). Vägen dit gick via juridiska prövningar i mark- och miljödomstolensamt genomgripande ombyggnation av en pappersmaskin. Men också planer på en konverteringsfabrik, vilket de italienska ägarna nu fullföljer.

Det var annars 1879 som papperstillverkningen startade på ”en fjärdedel mantal Kronoskatte Mjellerum, Pilkrog kalladt”.

På området (som började kallas Forså) vid Kisaån låg tidigare en kvarn, klädesfabrik, färgeri och sågverk som drog nytta av vattenkraften.

Sex anställda producerade handgjort skrivpapper med hjälp av utrustning som delvis flottats från det nedlagda handpappersbruket vid Örneström uppströms Kisaån.

Efter flera ägarbyten i början av 1900-talet hamnade bruket i släkten Sandbergs händer i form av ett arv.

Deras pappersbruk i Långasjönäs i Blekinge eldhärjades 1919 och nu flyttade de med sina kunskaper till Kisa. Bara sju år senare brann fabriken ner och ”huruvida nytt pappersbruk kommer att byggas upp kunna ägarna icke säga”, skrev Corren 1926.

Det blev en ny fabrik och i december 1930 togs Sveriges första cellstoffmaskin i bruk. Den var Långasjönäs första egentliga pappersmaskin med en cylinder så stor och tung att det krävdes sex lastbilar att dra den från Kisa station till bruket.

Skiftesarbete blev ett faktum eftersom maskinen krävde skötsel dygnet runt. Det ledde i sin tur att Pappers avdelning 140 bildades. Med direkta konflikter med disponent Sandberg som följd på kort sikt.

På längre sikt fick de organiserade arbetarna drägligare villkor och blev också en viktigt part för brukets överlevnad.

Källor: ”En bok om Kisa socken IV” och ”Pappersbruksarbetareliv”.